Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bloggmaräng

/

Annons

Senast så här många modemärken namedroppades i en roman blev resultatet ett blodbad. Nu är inte Elsa Gustavsson någon ”American psycho”, men det är värt att påpeka att det grepp som Bret Easton Ellis använde som satir, brukar modebloggaren – och nu författaren – Sofi Farhman ironilöst. Varför bekymra sig om metaforer och gestaltning när det finns varumärken?

Någon kanske noterar min byline, ser att det är en man som har skrivit, och därmed anser mig vara diskvalificerad. Därför vill jag redan nu påpeka att jag troget följer ”Gossip girl” och vet vad alla Barbiedockorna i ”The Hills” heter. Jag är, således, en sucker för underhållning skapad för unga kvinnor.

Därför förvånar det mig inte, än mindre grämer, att Norstedts har satsat på Sofi Fahrman, en av landets största modeprofiler. Att inte kapitalisera på modebloggboomen hade varit ett tjänstefel. Tyvärr verkar redaktörerna ha förälskat sig så i omslaget, i själva idén om en modebloggroman, att Fahrmans marängtext fick rassla in på sidorna okritiskt.

Elsa Gustavsson kommer som lantistjej från Borås till Stockholm, där hon snabbt snubblar in i modebloggsvängen, ser sina besöksiffror stadigt öka medan hon yr runt på de hetaste uteställena och dejtar den hetaste singelkillen. Hon är inte en sympatisk människa, men sådana verkar det inte finnas gott om runt Stureplan, så detta faktum ökar bara trovärdigheten. För dramatikens skull häller Fahrman lite problem över sin hjältinna, men aldrig tillräckligt mycket för att störa romanens funktion – som drömfångare åt andra lantistjejer med modebloggsambitioner.

2000-talet är modebloggarnas guldruschår, och Sofi Fahrman kan onekligen sitt ämne. Persongalleriet är som hämtat från Aftonbladet Klick, och även författaren själv figurerar, i en passage av skamlös självmarknadsföring: ”Elsa har inte alltid delat hennes smak men hon gillar att läsa hennes blogg och tycker att hon verkar vara rolig.”

Fahrman behöver inte oroa sig för att skaffa en outfit till Augustprisgalan, men påpekas bör att ”Elsas mode” aldrig tråkar ut, en grundregel som många författare missar. Och en roman som repriserar den söta ”Jerry Maguire”-repliken ”Aw, shut up. You had me at hello” kan inte vara genomrutten.

Mer läsning

Annons