Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bromsa gärna

/

Stina Palms debutbok ”Trollsländor och taggtråd” innehåller tolv korta noveller som är svåra att artbestämma.

Annons

De återger inte episka förlopp och inte heller de korta besök i vardag och relationer som de senaste årens kortprosa ofta handlat om (i romaner gör vi långa besök).

De är besvärliga att referera. I titelnovellen besöker den kvinna som berättar historien ett älskat barndomslandskap. Hon är där med sin egen son och bär på minnen av mannen som inte längre lever. De olika minnesfälten blandas och glider samman.

Så ser hennes metod ofta ut. Palm avbildar gärna laddade tillstånd, i allmänhet ryckta ur sitt sammanhang och listigt sammanfogade med sinnliga tillbakablickar och texterna verkar med sina många skiften och förskjutningar ofta drömlika. Det vimlar förresten av drömmar i dem och de följer med in i de vakna avsnitten.

Palm skriver om konst och liv, identitet och vardag, död och skönhet, lögn och förvandling. Tonen är ofta spänd, högstämd eller extatisk och står lyriken nära och måste nog läsas så också, med foten på bromspedalen.

En man fastnar i en hiss. Han har just fått veta att han är döende. Så sker en rad förvandlingar, minneskliv, svepta i perspektivskiften. Och när fyra flickor i en annan novell samtalar i ett kök står den fjärde också samtidigt utanför fönstret och lyssnar. Det är lite för många sådana, nästan dekorativa arrangemang där formen skymmer mer än den styr berättelsen.

I en novell minns en man sin tyranniske far, en annan handlar om en vacker bassäng, en tredje berättar om en tjej som slutar dansa precis när hon slagit igenom och i en fjärde stjäl en kvinna sina närmaste vänners minnen.

Texterna är i regel refererande och saknar vanliga repliker och dialog. Och bra lite fäster dem i rummet och tiden. Men Palm vill uppenbarligen att berättelserna ska behålla en del av sina hemligheter och det kan emellanåt ge dem ett lätt abstrakt drag.

”Jag gick in och handlade på Konsum”, meddelar en kvinna i en novell och sedan kan hon inte minnas var hon bor. Hemma i villan väntar barnen. Det är en mästerlig novell om en person som inte längre orkar vara den hon blir i sitt liv. Palm trollar med berättarrösten men uppfinner framför allt en fenomenal monolog där en tung vardag plötslig rämnar.

I den sista novellen ligger en gammal kvinna och dör och livet kommer tillbaka till henne i ett par stympade minnesbilder. Det är när Palm hittar så konkreta situationer, med levande och tydliga ramar, som hennes sinnliga nedslag och intuitiva gestaltning blir till stark och imponerande berättarkonst.

Mer läsning

Annons