Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagbok från ett fångläger

/

Plötsligt fick Rumsfelds krigsretorik något poetiskt över sig. Dåvarande amerikanska försvarsministern talade stolt om flygblad som släpptes ned över Afghanistan. De föll ”som snöflingor i Chicago i december”. Afghanerna erbjöds miljonbelopp i utbyte mot terrorister, en lika enkel som idiotisk plan.

Annons

Afghanistan var och är fattigt och splittrat. Vem som helst riskerade alltså att bli angiven. De angivna utgjorde en stor del av dem som fördes till Guantanámo, fånglägret som blivit en symbol för brist på förnuft, medmänsklighet och respekt för juridiska grundprinciper.

Angiverisystemet skildras i ”Min dagbok från Guantanámo”, som exempel på terroristjaktens tidiga urspårning. Författaren trädde själv in i handlingen när den blivit helt kafkaartad. Amerikanskan Mahvish Rukhshana Khan, jurist och journalist, var tolk åt advokater och försvarare i ett eget fall. Tack vare sina afghanska rötter, kunskap i språk och kultur, kom hon fångarna mycket nära.

På Guantanámo träffar Khan en barnläkare som flydde från talibanerna. Han återvände till Afghanistan och arbetade för FN med demokratibygget. Hon träffar en getherde som blev angiven av sin kusin. Hon träffar en gammal man som knappt kan gå, terroriststämplad enbart för att ha tagit lån i riksbanken, då i händerna på talibanerna.

Männen verkar inte vara terrorister, men det är möjligt att de är det. Det finns terrorister i lägret. Khans poäng är att man brutalt och på lösa grunder fört bort personer, inte ordentligt har prövat deras skuld, att de knappt känt till eller har kunnat bemöta anklagelser och att de systematiskt torterats och förnedrats. De medeltida metoderna är inte bara grymma, men kontraproduktiva, ett fiasko och en skamfläck.

Det har skrivits mycket om Guantánamo, om fångarna berövade värdighet och rättigheter. Men Khans bok har unika drag. Det beror på kombinationen av analytisk skärpa, Khans särskilda kunskaper, vilja och förmåga ge fångarna en röst. Boken är medmänsklig, oväntat nog bitvis väldigt rolig. Fångarna använder humor, svart humor, i kampen för att inte brytas ned och bli apatiska. Satiren får Khan så att säga på köpet.

Barack Obama har rivstartat som president. Det modiga installationstalet var som en enda lång markering, en sågning. Bush-eran är över. Det snabba beslutet att avveckla Guantanámo-lägret får en nästan symbolisk betydelse. ”Min dagbok från Guantánamo” är ett viktigt dokument, innehåller berättelser som är oförglömliga.

Mer läsning

Annons