Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den siste av sin sort

/
  • UTROTNINGSHOTAD FÅGEL. Jonathan Franzen skriver breda, nästan 1800-talsaktig så-lever-vi-nu romaner – en genre som är utrotningshotad. Vår kritiker imponeras av hans

Bara en dåre eller en begåvad författare som Jonathan Franzen skulle våga sig på att skriva en roman om begreppet frihet och vad det innebär.

Annons

När trenden är att snäva ner, vara smal och skildra nanotunna skivor av livet, går Jonathan Franzen mot strömmen och sätter upp ett litterärt panoramafönster mot hela det senaste decenniet av amerikansk verklighet.

Ordet som fladdrade lika ivrigt som stjärnbaneret i det offentliga samtalet efter 11 september var ”freedom”, frihet, ett ord som i sin överanvändning nådde en parodisk höjd när ”french fries” döptes om till ”freedom fries”. Men vad står ordet för bortom det tomma uttryck som USA pumpat upp till en paradballong att trycka upp i ansiktet på resten av världen?

Jonathan Franzen ställer sig den frågan i uppföljaren till ”Tillrättalägganden”, efter en decennielång skrivkrampsväntan som har hypat intresset för hans nya roman till enorma proportioner. Men friheten attackeras inte från fronten, utan sipprar in i varje spricka i texten, är vätskan varpå allting annat i romanen flyter.

Som i ”Tillrättalägganden” hittar Jonathan Franzen den större samhällsberättelsen i familjen. I ”Frihet” består den av medelklasskvartetten Walter och Patty Berglund samt deras barn Joey och Jessica, en kärnfamilj i kvicksand som famlar efter mening i livet i det nya millenniet. Walter och Patty är typiska latteliberaler, med fina humanistiska värderingar som prövas hårt när deras liv börjar skaka. De träffas tidigt i livet, den hyggliga advokaten Walter som alltid strävar efter att göra rätt och Patty, basketlöftet som ger upp allt för att allt mer bitter pyssla om sin växande familj. Familjen har en femte inofficiell medlem: musikern Richard Katz, en bad boy och Walters bästa vän, vars avvisande av Patty ledde henne in i famnen på tröstpriset Walter. Vilse i medelåldern med vuxna barn söker sig Patty tillbaka till Richard för att hitta något som skakar om hennes medelklassliv. Och det skakar – allt som de har byggt upp börjar falla likt ett sandslott i slow motion.

Med HD-prosa ger Franzen läsaren flera ingångar till sin intrig, den allvetande berättarens röst växlar till Pattys terapianteckningar om sitt liv, och nyckelsekvenser i romanen återbesöks ur olika vinklar. En enkel summering av handlingen gör inte romanen rättvisa, eftersom så många trådar läggs ut längs med vägen. Utrotningen av djurarter spelar en stor roll, när Walter försöker rädda en hotad fågel, likaså kastar Bush-regimen en skugga över romanen när sonen Joey försöker att profitera på kriget mot terrorismen genom att sälja sekunda reservdelar till armén.

Alla i romanen får, på ett eller annat sätt, sina önskemål uppfyllda, tar en saftig tugga av frihetens frukt, men alla bränns de av sin frihet, och som en röd tråd genom romanen ringlar sig studien av vad vi gör med vår givna frihet. Friheten räcker inte, tycks Franzen säga, friheten är bara en förutsättning att välja de åtaganden som är rätt för oss. För den som surfar runt på sin frihet väntar meningslöshetens olycka.

”Frihet” är en bred, nästan 1800-talsaktig så-lever-vi-nu roman som sväljer ett helt decennium, samtidigt allvarlig och underhållande, med karaktärer som lever kvar långt efter läsningen. Jonathan Franzen visar att den stora romankonsten inte är död, även om han är en utrotningshotad fågel i de breda berättelsernas mittfåra.

Fotnot: Recensionen avser det amerikanska originalet som nu kommer ut på svenska.

Mer läsning

Annons