Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns räddning

/
  • Är undergången nära? Så här såg det ut när Hollywood tog sig an klimathotet i ”The day after tomorrow”. Två nya diskuterande böcker ger en mer hoppfull framtidsbild än vad katastroffilmerna gör. Budskapet: en annan värld är möjlig.

Annons

”Det är enklare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut.” Gång på gång dyker litteraturvetaren Fredric Jamessons citat upp i huvudet när jag sitter och läser Björn Forsbergs ”Omställningens tid”.
Det är ett citat som i en tid av klimatkatastrofer fått en kuslig precision. Vi översvämmas av bilder av undergången medan det tycks fullkomligt omöjligt att föreställa sig ett annat samhälle. Som Mark Fisher påpekade i sin ”Kapitalistisk realism” härom året är de senaste decenniernas dystopier från Hollywood ett paradexempel på detta. Förr i tiden, menade Fisher, användes dystopigenren som en förevändning att fantisera kring andra sätt att leva. Men i en tid av nyliberalism och den enda vägens politik är det annorlunda. Ta en film som Roland Emerichs ”2012” till exempel. I den måste hela jorden gå under i ett inferno av lågor och översvämmade jordplatåer för att en korkad amerikansk kärnfamilj ska återförenas. Fantasilösheten tycks närmast gränslös.

Så skönt det är då att läsa två nyutkomna böcker från Karneval förlag. ”Omställningens tid” av Björn Forsberg och ”Deras kris. Våra lösningar” av Susan George (i följsam översättning av Lars Ohlsson) är böcker som försöker bryta sig ut ur det mentala fängelset. Det underliggande budskapet är tydligt: ta det lugnt, en annan värld är möjlig.
I Forsbergs fall handlar det om ett lågenergisamhälle och i George om ett samhälle bortom den skriande ojämlikheten.
Samtidigt är det knappast några ljusa böcker som George och Forsberg har skrivit. Civilisationen står vid randen av en kollaps. Brådskan är stor.
På så sätt ägnas stora delar av böckerna åt att porträttera de kommande katastroferna. Och genom att föreställa sig en rad kedjeeffekter får man som läsare känslan av att böckerna cirklar över skymningslandskap.

Nej, någon uppiggande läsning är det knappast. Men ändå nödvändig.
I Forsbergs bok handlar det mycket om att tänka sig bort från ett samhälle där de tekniska lösningarna är svaren på alla problem. Författaren är närmast obönhörlig i sin kritik: omställning handlar inte om att byta fossila bränslen mot förnyelsebar energi. Ta en jumbojet som exempel. I ett lågenergisamhälle kommer man på sin höjd att kunna tända kabinbelysningen i planet och möjligen, möjligen köra ut det på landningsbanan med hjälp av förnyelsebar energi. På så sätt gäller det att tänka sig en värld där resor över hela jorden på några timmar inte är möjliga. George resonerar liknande. Med Kina och Indiens framvällande medelklass måste vi nu att börja tänka annorlunda. Vi måste börja öva oss i att leva med en lägre standard.

Kontentan i såväl George som Forsbergs böcker är att allt hänger samman.
Accelererande ojämlikhet, övergivna bostadslängor, smältande isar, peak oil, peak everything – alla är de en effekt av en ohållbar livsstil. I Forsbergs bok finns det ett frapperande exempel. Mellan 2004 och 2008 steg oljepriset drastiskt. Det gjorde att livsmedlen blev dyrare. För att lösa detta höjde en rad centralbanker styrräntan. Resultatet: dyrare bostadslån. Och resten är som bekant historia. På så sätt uppmanar Forsberg oss att se helheten.
Eller, för att formulera det annorlunda: att sluta föreställa oss jordens undergång och börja tänka på det kapitalistiska systemet.

Rasmus Landström

Mer läsning

Annons