Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var tungt, Erkelius

/
  • Per Agne Erkelius, författare med rötterna i Gästrikland, skriver om människoöden under Förintelsen sin nya roman ”Hotel Galicja”.

Det är en ganska depressiv roman Per Agne Erkelius skrivit den här gången.

Annons

Berättaren är en äldre man dödssjuk i prostatacancer. För flera decennier sedan har han på Cypern haft en stormande kärlekshistoria med en kvinna från Israel, Régine. Sju år gammal hade Régine lyckats fly från en judetransport i Paris, medan hennes föräldrar och lillebror sändes vidare till Auschwitz.

Deras exakta öden kände hon inte, men berättaren föresätter sig att som en sista uppgift han ger sig själv, både försöka ta reda på så mycket som möjligt om vad som hände hennes familj och även att i fiktiv-dokumentär form gestalta tragedin.

Hotel Galicja är det hotell han bor på i Oswiecim, medan han forskar i förintelselägrets historia och försöker sätta sig in i vad som hände. Samtidigt rullar hans egen sjukdom vidare. Kärlekshistorien med Régine på Cypern blev det ingen fortsättning på, eftersom båda redan var bundna på hemmaplan, men nu återskapar han den i minnet, medan de outhärdliga detaljerna i hennes familjs öden tar gestalt i hans skapande fantasi.

Per Agne Erkelius väjer inte för de hemska, hjärtskärande detaljerna. All sentimentalisering eller indignation är honom främmande, och det ökar tyngden i berättelsen.

Pappan, som var lärare och hade god hand med barn, får vid ankomsten till Auschwitz ägna sig åt att lugna barnen innan de förs vidare till gaskammaren. Han själv förstår heller inte vad som förestår, men när han upptäcker det, dödas han omedelbart av en SS-man.

Modern förs inte till gaskammaren utan hamnar i arbetslägret men förvandlas snart till en ”muselman”, en levande död, och orkar bara överleva en mycket kort tid.

Den lille pojken skiljs från föräldrarna redan i Paris och författaren berättar skoningslöst ur den lilla pojkens perspektiv om hans sista dagar i livet.

Fakta varvas in om hur SS-myndigheterna diskuterar vad som enklast bör göras med de judebarn som blivit över sedan föräldrarna redan transporterats iväg. Till slut slänger man in dem i de vagnar där det råkar finnas plats.

Där försvinner även för författaren spåren efter Régines lillebror eftersom ingen överlevt som kunnat vittna om dessa ensamma barns ankomst till Auschwitz.

Där får läsarens fantasi ta över – om man orkar tänka vidare.

Alla de miljoner människor som mördades av nazisterna representerar var och en ett enskilt människoöde, värt att minnas och gestaltas. Som offer är de alla lika och tragedin är lika individuell som kollektiv.

Många öden bland dessa enorma skaror av offer har redan tidigare gestaltats både dokumentärt och fiktivt. Per Agne Erkelius lägger till tre.

Själva ramberättelsen kan tyckas litet skruvat litterär, men Erkelius har en sådan enkel och saklig auktoritet i sitt språk att man oreserverat tar till sig det sätt han valt att framföra sitt ärende.

Mer läsning

Annons