Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En försiktig bekantskap

/

En kvinna, Carolin, har tagit sin tillflykt till ett hus någonstans i Norrland. Hennes äktenskap har havererat, hennes karriär som musiker har gått i stå.

Annons

Ett kristillstånd. Som närmast förvärras av att hon blir uppringd och får veta att hennes väninna Clara är försvunnen.

För länge sedan var Carolin och Clara oskiljaktiga. De hade lärt känna varandra på en folkhögskolas musikutbildning och fortsatte umgås genom musikhögskolan. Men den ordentliga Carolin fick allt svårare att uthärda Claras uppror av olika slag och det kom till en brytning mellan dem.

Nu sitter Carolin i självvald isolering och tvingas fundera över sin väninna och hennes stökiga liv och därmed också över sitt eget liv.

”Att ringa Clara” är en lågmäld berättelse om vänskap. Men framför allt är det en utvecklingshistoria. Där Claras olika självdestruktiva uppror ställs mot Carolins låt-gå-mentalitet. För Carolin har verkligen bara förts med på en livsresa som hon hittills inte har tagit kommando över. Hennes rädslor och hennes dåliga självförtroende har fått styra mer än några aktiva val.

Detta gestaltas i en historia som fint frilägger Carolins tillkortakommanden utan att ett ögonblick fördöma henne.

Själv är hon till en början starkt kritisk mot Clara. Men undan för undan ser hon nya mönster. Hur Claras föräldrar pressat på sin dotter alltför många förväntningar medan Carolins egna föräldrar nästan legat alltför lågt i sin kontakt med dottern.

Anna Schulze har en säker känsla för nyanser och kan beskriva situationer så att man hör underströmmarna mellan människorna, deras tvekan och våndor. På så vis märks det att författaren också är musiker.

Hon tycks dock snarare vara kammarmusiker än orkesterdito, för hon undviker de stora utspelen och de kraftfulla utbrotten.

Därför har åtminstone jag svårt att se krisens vändpunkter. Men det kanske inte heller är meningen?

Dock, en läsvärd roman för sitt exakta språk och sin nyansrikedom.

Karin Månsson

Mer läsning

Annons