Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ordens riddare och dammsugarförsäljare

/

Annons

- Vet du varför jag kan trolla dessa tal?
Björn Ranelid, solbränd under linnet och med headsetet bak i nacken för att inte förstöra sin blonda uppkammade lugg, spänner ögonen i en utvald person i publiken. Han säger så. Säger "trolla dessa tal".
- För jag har en sågklinga inne i mitt huvud, och just nu kör den sågklingan, och den stansar fram A, B, C, D och E. Förstår du nu att jag har talat inför fler människor än någon annan människa i hela Sverige?
- Det försöker man förneka. Och det får man gärna låtsas förneka för min del.

Det här är en retorisk vänding som återkommer gång på gång när Björn Ranelid "trollar sitt tal" under en timme på Engeltofta. På samma sätt när han plötsligt avbryter sig och säger: "Tänk att jag har varit den snabbaste fotbollsspelaren i hela Sverige!". Då är det också något abstrakt "man" som förnekar just detta, eftersom "man klarar inte av att en augustprisvinnare dessutom har varit den snabbaste fotbollsspelaren i hela Sverige".

När headsetet plötsligt lägger av (någon har kommit åt off-knappen) säger Ranelid: "Nu lägger tekniken av, för den klarar inte av det här!". Vilket ska uttydas: Ranelids magiska språk har besegrat tekniken.

Björn Ranelid är en språkekvilibrist med en dammsugarförsäljares svada och frenesi. Inte en enda gång under den här timmen hinner publiken på Engeltofta hämta andan och reflektera över vad som sägs. I stället utsätts vi för en störtflod av Ranelids sanningar om å ena sidan världens eländiga tillstånd (symboliserat av krig, braskande löpsedlar, och den för Ranelid så förtretliga mängden bästsäljande detektivromaner) och å andra sidan den okorrumperade människans godhet (barnet, kärleken och ordet).

Kombinationen av den här frenesin och Ranelids bombastiskt ornamenterande språk gör att han göra förhållandevis billiga poänger och få dem att inför den församlade massan framstå som små mirakler.

Till exempel beskriver han hur han sitter hemma i sin lund i Kivik och tittar in i kärnhuset på ett äpple och inser att bokstaven "W" i George W Bush är densamma som första bokstaven i ordet "War".
"Det hade du aldrig tänkt på va?!" ler han förnöjt mot en utvald person i publiken som just delgetts denna uppenbarelse.

Föreställningen har hela tiden varit väl innanför gränserna för den förlovade narcissismens tassemarker och på slutet tippar det helt över dit när Ranelid ur minnet citerar öppningsmeningarna ur alla sina romaner och aldrig kan låta bli att ge sig själv glada tillrop som: "Herregud!" "Vilken mening!" "Den där enda meningen släcker alla detektivromaner som skrivits i det här landet på 30 år!" "Var är du Mankell?" och "Hej då Mankell".

Till slut avslutar han med ett ödmjukt: "Jag säger inte att jag är bättre än någon annan".

"Men ingen annan har gjort det jag har gjort nu".

Mer läsning

Annons