Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En perfekt plan

/

Annons

Såvida inte den fantastiska berättelsen i ”Operation Mincemeat” var sann, hade jag avfärdat den som en av Ian Flemings sämre intriger. Nu var visserligen Fleming med och planerade den hemliga planen för att dupera Hitler, men i egenskap av underrättelseofficer och inte författare. Vad Ben Macintyres bok visar är att skillnaden mellan dessa yrken inte är stor.

Bokbranschens besatthet av Hitler – läs om Hitlers hantlangare del 4 876: Hitlers sockerbagare! – kan inte pågå i evighet, till slut måste materialet sina och blickarna riktas mot andra personligheter under Andra världskriget.

Britten Ben Macintyre, journalist vid The Times, har grävt vidare i en av de mest spektakulära historierna från de allierades sida, tidigare omskriven men detta får nog antas vara den definitiva versionen.

Våren 1943 planerar de allierade att anfalla Sicilien; problemet är att Sicilien är det givna målet, och nazisterna står redo att mota attacken tillbaka i havet. En vild idé, vars vildhet tyder på desperationen, iscensätts. En trojansk häst i form av en kropp ska spolas i land, med personliga brev som avslöjar att de allierade i själva verket har sina blickar riktade österut, med Sicilien som blott ett skenmål.

Gruppen som planerar detta är en brokig skara, som påhittad av en överkreativ spionförfattare: en briljant jurist, en framtida författare av spänningsromaner, en söt sekreterare, en underrättelseexcentriker samt en rättsläkare med det delikata namnet Bentley Purchase.

Kroppen som de använder tillhör en vansinnig, utfattig walesare vid namn Glyndwr Michael som tog sitt liv med råttgift, saknad och älskad av ingen. Utifrån denna kropp spinner de fram en ny personlighet, in i minsta detalj framfantiserad för att verka trovärdig. Till slut ter han sig som en gammal vän för dem. Varje gem i hans fickor är noga övervägt, varje ord i breven har ältats, varje detalj är planerad för att se oplanerad ut. De har, på sätt och vis, skrivit en romankaraktär. En fiktiv människa som likt en romankaraktär ska övertyga läsaren, med skillnaden att läsaren här är högst specifik: Nazisternas krigsledning.

Jag kan återge tusen fler fascinerande detaljer, men nöjer mig med att konstatera att planen fungerar, allt som borde gå fel gör inte det. Tyskarna sväljer betet, och det är detta sväljande, anledningarna till det, som gör ”Operation Mincemeat” intressant också på ett högre plan. Alla nazister som kommer i kontakt med kroppen och brevet vill tro på historien, även om de har sina misstankar. På så sätt är Macintyres bok också en studie i förförelse, ty i en förförelse, liksom i detta lurendrejeri, är viljan att bli förförd en essentiell ingrediens.

”Operation Mincemeat” är samtidigt som en spännande spionintrig även en tragisk redogörelse för ett miserabelt liv, den olycksaliga Glyndwr Michael, som först i döden får en mening när hans lik räddar livet på tusentals landsmän.

Mer läsning

Annons