Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skrivbordshjälte av den svenska modellen

/
  • Kriminalförfattaren Leif GW Persson frossar i utredningsarbete i stället för brott.

Annons

Osund man ersätts av vältränad kvinna.

Kriminalförfattaren Leif GW Persson är trendigare än han kanske tror när han överlåter hjälterollen i en ny roman till supereffektiva, briljanta polishjärnan Lisa Mattei.

Självklar, proffsig, och genomskådare av manligt maktspråk. Även småbarnsmamma med ständigt dåligt samvete. Helt i onödan i och för sig, eftersom femåriga dottern Ella är alldeles omåttligt stolt över att ha fått åka målad polisbild till dagis – ytterligare ett smart drag av strategen Lisa Mattei.

Karaktären är en litterär syster till journalisten Annika Bengtzon i Liza Marklunds spänningsromanserie. De gemensamma initialerna är eventuellt ingen slump. Det är böcker där tjejer i allt överglänser killar. Perssons kvinna mäter till och med lyckligt sina krafter med en ”verklighetens” James Bond.

Lisa Mattei har titeln operativ chef på Säkerhetspolisen, underställd endast generaldirektören, en manlig ledarskapare som helt enligt tidens anda anses behöva fatta noll av det hans personal sysslar med på fältet. Matteis stillsamma förakt för sin överordnade (han tillbringar arbetsdagen på kontorsschäslongen ätandes nötter) och senare ljuva hämnd på hans gubbighet är den sortens triumfatoriska läsning – välkänd från nämnda Liza Marklund – som man bara inte kan låta bli att njuta av.

Vissa skillnader finns dock. Persson dröjer gärna njutningsfullt vid just utseendet när det gäller bokens (västerländska) kvinnor. Det förekommer ”en högbystad vestal med smal midja”, svallande självlockigt hår och ”klassiska kvinnliga former”. Han intresserar sig inte heller nämnvärt för den sjöwall-wahlööska traditionen av klassperspektiv och sociala förklaringar bakom brott, och har ingen direkt agenda utöver det rent polisiära.

Men nå, till saken. Själva fallet. Tv-kriminolog Leif G W Persson rör sig även den här gången nära händelser vi känner igen från nyheterna. Han har ju tidigare bland annat på sitt sätt löst Palmemordet. ”Bombmakaren och hans kvinna” utspelar sig i en dagsaktuell värld av rasism och Sverigedemokrater i riksdagen. Säkerhetspolisens uppdrag handlar om att förhindra ett bombdåd planerat att utradera både svenska kungligheter och toppolitiker. På självaste nationaldagen, på Skansen. Spaning inleds mot en familj i Eskilstuna, som enligt ett tips från brittisk säkerhetstjänst tillhör den somaliska terrororganisationen al-Shabaab.

Lisa Mattei organiserar. Det är en fråga om administration, inte action. Men Persson lyckas med konststycket att göra denna berättelse allt annat än träig. Svenskt kontorsjobb – kan vara rafflande. Det fina med ”Bombmakaren och hans kvinna” är stringensen. Ordning och reda. Fakta och kontroll. Övertidsrapport och dokumentation.

Ungefär så långt från agent Hamilton eller ”Mission impossible” man kan tänka. Inget lulllull från specialeffektsavdelningen. Den svenska modellen kontrasteras medvetet av en pensionerad rysk underrättelseofficer med minnen av forntida äventyr och en hänsynslös MI6-boss instucken som schablonfigur.

Att det ska vara på riktigt krävs verkligen inte av en thriller. Men man inser att trovärdighet har blivit en bristvara i branschen. Skrivbordshjälten Lisa Mattei är en lisa för deckarsjälen. Leif GW Persson frossar i utredningsarbete i stället för mord. Hans egen roll som folkkär tv-farbror är i sammanhanget det mest osannolika.

Mer läsning

Annons