Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För en snäv krets

/
  • DAGBOKSKLOK. Ola Klippviks

Egentligen borde det här vara boken för mig. Som klippt och skuren. En litteraturkritiker och författare som bor på landet och skriver utsökt välformulerade och kloka vardagsbetraktelser om barn, skrivande och liv.

Annons

Som dessutom citerar Arendt och Malmsten, Jelinek och Kyrklund. Inga dåliga citat är det heller. Jag viker hundöra efter hundöra.

Men ändå är det svårt att frigöra sig från frågan som ligger där och pockar i bakhuvudet: "jaha?"

Ola Klippvik skriver "Vikbodagbok", ett slags rapportering vecka för vecka från hemmet på Vikbolandet i östra Östergötland. Det handlar om huset och stenläggningar och verandabyggen, barnen och deras utveckling och sjukdomar, om sambon och hennes boklansering, om det egna skrivprojektet, förlagskontrakt och tvivel.

Och så väldigt mycket om det här – litteraturkritik. Om vilka författare man vill skriva om (vanligt är att man skickar en önskelista på böcker man vill recensera till redaktören, sen håller man tummarna), om vilka man inte kan skriva om för att man känner dem. Om vad man får, kan och bör skriva om en bok. Och det man inte. Och så vidare.

Låter det intressant? Kanske inte. Det är den misstanken som jag inte undslipper under läsandets gång. Att det här är nog bara angeläget för den som också skriver, vill skriva, den som lever och andas böcker och lantluft om vartannat.

Lantlivet drömmer jag oupphörligen om, men har inte. Kanske blir jag lite avundsjuk på Klippvik för det. Annars känner jag igen mig rätt bra (trots att jag heller inte har någon debutroman att ångestfyllt försöka följa upp) och i all sin hemtamhet är "Vikbolandet" en liten pärla.

Bäst är det när Ola Klippvik lånar av dem han läser, citerar, drar slutsatser och formulerar nya klokskaper. Ändå tycker jag inte att han riktigt lyfter från det specifika i sitt liv och träder in i det allmänna, det som är intressant för en vidare läsekrets.

"Vikbodagbok" skulle ha gjort sig bättre som "Vikboessäer".

 

Mer läsning

Annons