Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fördel Afrika - rapport från Bokmässan

/

Annons

Tema Afrika på Bokmässan i Göteborg har redan fått skit, ända sedan årets fördjupning presenterades. Hur kan man ha en hel kontinent som tema? En sund reaktion som var en naturlig start på diskussionen.

Men om vi nu kan etablera det absurda i att låta de baltiska länderna ha ett år var, men samtidigt klumpa samman hela Afrika, och lämna det bakom oss, finns det också fördelar med temat. Som att vi, exempelvis, förmodligen inte skulle ha något afrikanskt land representerat annars. Eller varför inte det faktum att temat har lockat svenska förlag i år att översätta 24 titlar av afrikanska författare, jämfört med blott åtta titlar 2009. En insats gjord främst av små förlag, som Weyler.

Man får glömma att försöka hitta något karaktäristiskt afrikanskt när man kliver in på mässan, och översköljs av montrar och seminarier. 70 afrikanska gäster från 28 länder deltar, med så skilda författare som Petina Gappah, Nadine Gordimer, Ayaan Hirsi Ali, Alain Mabanckou och Nawal El Saadawi. Många av dem är så i grunden olika att de endast har en sak gemensam – de råkar komma från samma enorma landmassa.

Ett sådant orimligt stort tema ger också en befrielse från den tendens som finns att försöka hitta ett slags nationallitteratur för varje land, den röda tråden som vi människor – och inte minst vi journalister – så förtvivlat försöker att hitta. Ofta bara med förenklade bilder som resultat. I år är det bara löjligt att försöka.

Många av författarna som besöker bokmässan lever i exil, och skriver om sina hemländer med ett utifrånperspektiv; i många fall skriver de också för en internationell publik. Svag afrikansk läskultur har angetts som en förklaring, men jag vet inte om det är sanningen, eller ens en del av den.

Under en hektisk första dag hinner det mesta av Afrikatemat bara nudda mig ytligt. Men en stund av djup och förståelse för kontinenten erbjuder journalisten och författaren Richard Dowden – författare till hyllade ”Afrika – framtidens kontinent” – på ett seminarium där han intervjuas av Marika Griehsel.

Han berättar om hur han under 80-talets svältkatastrof i Etiopien arbetade på en brittisk dagstidning, och föreslog artiklar därifrån för den ”mycket brittiska” redaktören. Dowden härmar hans överklassuttal: ”Våra läsare vill inte läsa om svältande afrikaner.”

Publiken skrattar åt den dumma redaktören. Men hade han rätt? Afrikanska böcker säljer inte i massupplagor, om de ens översätts. Men att människor skulle ha ett motstånd mot att läsa goda berättelser från Afrika, bara för att de kommer från den kontinenten, tror jag inte på.

Fråga bara Alexander McCall Smith, gäst på mässan. Han har lika många miljoner argument som sålda ex för att Afrikas litterära jord är bördig.

Mer läsning

Annons