Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frida – först med feminismen!

/
  • Tuff kulturradikal. Frida Stéenhoff introducerade begreppet feminism i svensk debatt. Hennes rebelliska teaterpjäser tog Gävlepubliken med storm. Bilden är från omslaget till den nyutkomna biografin.
  • ”Teatern var väl besatt och bifallet varmt och kraftigt, ehuru parkettpubliken av helt naturliga skäl ställde sig reserverad till applåderna. Att den var inträsserad är emellertid ett faktum. Till slut inropades författarinnan upprepade gånger och hyllades demonstrativt. Det hela var för såväl författarinna som sällskap en stor­artad succes, trots den schokerade parketten.
I afton ges pjäsen ånyo. Gå och se!”

Signaturen –l–n, Arbetarbladet 2 november 1906, efter premiären på Frida Stéenhoffs ”Stridbar ungdom”.

Fotnot. Och det var alltså överklassen som satt på parkett...

Annons

De som besökte godtemplarsalen i Sundsvall 30 juni 1903 var med om en historisk händelse. Där introducerade författarinnan Frida Stéenhoff begreppet feminism i svensk samhällsdebatt. Inspirerad av den franska, engelska och tyska kvinnorörelsen krävde hon jämställdhet mellan könen, stärkande av barns rättigheter och ett främjande av fredsrörelsen. Grunddragen i föredraget manade till en ny moral – feminismens moral – där varje individ skulle vara fri att utveckla hela sin personlighet.

I dag vet få vem hon är. Christina Carlsson Wetterberg, professor i historia, kommer nu ut med ”Bara ett öfverskott af lif – En biografi om Frida Stéenhoff”, den första boken som skrivits om en av våra främsta kulturradikaler på över sjuttio år.

Kärlek och sexualitet var de frågor som livet igenom kom att ligga Stéenhoff varmast om hjärtat. Att hävda att hon var kontroversiell är en kraftig underdrift efter att ha läst Carlsson Wetterbergs bok. Den konservativa högern skydde henne som pesten. Borgarklassen förhöll sig skeptisk. Arbetarrörelsen både omfamnade och slog henne ifrån sig.

Biografin går kronologiskt tillväga i jakten på frågan om hur Stéenhoff skapades som intellektuell och författare. Hon var en för sin tid bildad kvinna som tog lilla studenten och studerade måleri och tyska i Schweiz.

Vid tjugotvå års ålder gifte hon sig med läkaren Gotthilf Stéenhoff. Tillsammans flyttade de till Sundsvall, då världens största sågverksdistrikt. De fick två barn och blev kvar i staden i närmare två decennier. Det var också här hennes författarskap och sociala engagemang tog fart.

Dramadebuten ”Lejonets unge” (1896) är en radikal pjäs som lägger ut texten om prostitution, moderskap, lust, preventivmedel och villkoren för mäns respektive kvinnors kärlek. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Plakat med texten ”Död åt Lejonets unge” spikades upp på hennes dörr och Sundsvallspressen översköljdes av ilskna insändare. Men pjäsen gjorde omedelbar succé och drog genast ut på turné.

På Gävle teater spelade man under jubel för utsålda hus. Recensenterna däremot fördömde, som vanligt när det gällde Stéenhoff, budskapet. Det hindrade ändå inte att hennes senare drama ”Stridbar ungdom”, som anses vara den första pacifistiska teaterpjäsen i Sverige, fick urpremiär i Gävle 1 november 1906.

Konst och politik, liksom manligt och kvinnligt, var nära sammanflätade hos Stéenhoff, men också karaktäriserande för den period hon var verksam i. Bilden som träder fram i biografin är den av en aktiv, orädd och principfast polemiker som inte drog sig för att ta debatten i både skönlitteraturen och den politiska offentligheten.

Utifrån korrespondens, artiklar och litteratur skriver Carlsson Wetterberg engagerat och levande fram ett politiskt och kulturellt landskap med Stéenhoff som nav.

Framför allt ges en omfattande inblick i ett Sverige i omvandling. Tro stod mot vetenskap, ingrodd moral mot politiska och sociala reformer. Stéenhoff valde tidigt den senare sidan och drevs av en utvecklingsoptimism och ett folkbildningsideal.

Att hon spelade en betydande roll för svensk kulturutveckling framstår som obestridligt. Men den mer precisa frågan om hur hon i praktiken influerade samhällsutvecklingen fram till i dag lämnar biografin ändå förvånansvärt öppen. Där en fördjupad diskussion varit önskvärd förhåller sig Carlsson Wetterberg mer svävande.

Det faktum att Stéenhoff livet igenom förblev politiskt obunden är troligen den bidragande orsaken till oklarheten. Men samtidigt var detta också hennes stora styrka. Som fristående samhällsdebattör behövde hon sällan kompromissa med sina egna principer.

Det går att spåra hennes påverkan i den historiska rörelse som tecknas i biografin. Mycket av det hon kämpade för realiserades under hennes livstid: kvinnor fick rösträtt, en ny äktenskapslag förklarade även gifta kvinnor myndiga, utomäktenskapliga barns rättigheter stärktes och den reglementerade prostitutionen avskaffades.

Liksom Carlsson Wetterberg skriver var hon en i sanning modern kvinna. Samtidigt är det slående, för att inte säga nedslående, att se hur aktuell hon är än i vår tid. Hennes engagemang för en jämställd arbetsmarknad, uppmärksammande av kvinnors dubbelarbete, kritiken av äktenskapet som juridisk institution, främjandet av barns rättigheter och kampen mot nationalisternas tal om hotet mot den ”egna rasen” är fortfarande, över hundra år senare, brännande aktuellt.

Maria Mårsell

Mer läsning

Annons