Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gastkramande i Mordbyn

/
  • Debutant. Andrea Maria Schenkel skapar konstant spänning och olust i ”Mordbyn”.

Annons

Någonting förskräckligt har hänt.

Man förstår det genast i Andrea Maria Schenkels ”Mordbyn” (där den svenska titeln beskäftigt bidrar till att ange vad – på tyska heter boken ”Tannöd” vilket är ett namn på en plats). Men det dröjer innan hela den dystra sanningen läggs i dagen.

Berättelsen börjar med en familjs gåtfulla försvinnande och sker genom vittnesmål från bybor: en lekkamrat till den försvunna åttaåriga flickan, läraren, prästen, en försvunnen pigas syster och en rad grannar. Alla bidrar med sin bild av familjen och undan för undan växer historien fram, den försvunna familjens medlemmar får kött och liv och konturerna av en tragedi blir tydliga.

Schenkel har skrivit en liten gastkramande berättelse. Tät, intensiv och helt utan överord. Här finns inte en enda polis som känner av stämningen och inga villospår läggs ut för att lura läsarna.

Spänningen uppstår ur vittnesmålens nyckfullhet. I sprickorna mellan dem en allt dovare olustkänsla och en allt starkare förnimmelse av en röta som går djupare än de våldshandlingar som avhandlas här.

Det är tyskt femtiotal. Gud rår i byn, far rår i hemmet, mor styr med järnhand över barnen. Det är hackordningen och den har sin betydelse för förloppet i berättelsen. Men ”Mordbyn” gestaltar också en tung efterkrigsstämning.

Boken är Andrea Maria Schenkels debut. För den har hon fått flera litterära priser och den har blivit en storsäljare i Tyskland.

Den som läser den förstår varför. n

Mer läsning

Annons