Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guo ger språklektioner i kärlek

/
  • Kärlek på nytt språk. Xiaolu Guo är aktuell med ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” om en kinesiska som försöker                                 att förstå språket, kulturen och kärleken under ett år i London. Foto: Philipe Ciompi
  • Kärlek på nytt språk. Xiaolu Guo är aktuell med ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” om en kinesiska som försöker                                 att förstå språket, kulturen och kärleken under ett år i London. Foto: Philipe Ciompi

Hennes första dikt publicerades i Kina vid 14 års ålder. Tjugo år och tre romaner senare har hon skrivit sin första roman på engelska. – Det var en överväldigande känsla, eftersom att jag anser att ens språk helt och hållet är ens identitet, säger Xiaolu Guo, författare till ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande”.

Annons

Under sina första månader i London, snubblar den 23-åriga kinesiskan Zhuang sig fram genom engelskan. Hon missuppfattar servitörens fråga om hon vill ha ”fizzy or flat water” som ”filthy or flat” och hon tolkar uttrycket ”be my guest” som en inbjudan att flytta in hemma hos mannen som hon precis har träffat.

I Xiaolu Guos roman ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” får vi följa Zhuangs kamp för att förstå det engelska språket tillika den engelske mannen hon har förälskat sig i. Ju mer hon förstår av språket, desto mer inser hon hur lite hon förstår om mannen.

– I slutändan handlar boken mer om två individer som inte lyckas kommunicera, vare sig de talar varandras språk eller inte, säger Xiaolu Guo. Det handlar om två universum som inte kan förenas. Om de gör det kommer de att explodera och två personers liv kommer att förstöras.

Författarinnan och filmskaparen Xiaolu kommer från en liten by i sydöstra Kina och trots att hon i dag bara är 35 år gammal, har hon skrivit sedan 20 år tillbaka.

– Det var ensamheten i byn, den själsliga fattigdomen i en kinesisk by som fick mig att börja skriva, säger hon. Då pratar jag inte om en västerländsk by, med skogar, vackra blommor och fester. Folk som dricker vin i södra Frankrike. Det finns ingen som helst likhet. Det är ett bittert land med bittra jordbrukare som lever det bittraste av liv. Jag hade inga vänner och ingen kärlek i byn och ingenting annat heller, vare sig tv eller leksaker.

Hennes första dikt publicerades när hon var 14 år gammal. Det var när hon fick ersättningen för denna som hon insåg att hon kunde livnära sig på sina ord.

– Det var en illusion som växte in i verkligheten och de senaste tjugo åren har det varit min verklighet, säger hon.

Vid 18 års ålder vände hon till sist bylivet ryggen för att studera film vid Pekings filmakademi. Här förälskade hon sig i den franska nya vågens filmer och läste allt av Marguerite Duras och Jean Genet.

– Jag antar att det är anledningen till att jag är här i Europa nu, och inte i USA, säger hon.

Xiaolu fick för sex år sedan ett stipendium från British Council. När hon kom till London, började hon nästan omedelbart att skriva på sin första roman på engelska, ett språk som hon inte ens hade börjat att behärska.

– Det var en överväldigande känsla, eftersom att jag anser att ens språk helt och hållet är ens identitet, säger Xiaolu.

– I början var det naturligt, Zhuang kan inte prata så engelskan kunde vara bruten, berättar hon. Senare tillbringade jag lång tid med att försöka göra språket mer perfekt. Vackrare.

Det är lätt att dra paralleller mellan bokens huvudperson och hennes skapare, men Xiaolu avvisar bestämt och med ett leende att boken är en självbiografi.

– Zhuang är förstås jag själv, men det är även mannen och jag älskar honom, säger hon. De är två delar av samma person. Han är hippiesidan, den artistiska sidan. Jag har verkligen en sådan sida.

Xiaolu beskriver en stark litterär tradition i Kina, där flera miljoner böcker skrivna av flera miljoner författare ges ut varje år. Eftersom hennes verk saknar en starkt politisk ansats har hon själv inte upplevt det som hennes öppet kritiska kollegor gjort.

– De flesta böcker är okej, så länge du inte slår huvudet på spiken om OS eller mänskliga rättigheter, säger hon.

En och annan mening i boken har dock fått korrigeras. Xiaolu förklarar att det är som ett spel mellan författaren och censuren.

– De säger ”du får inte skriva om prostitution”, så då skriver jag om en kvinna som har många flyktiga sexuella möten, säger hon.

– I mitt fall var det som Kafka, säger hon. Han skapade ett språk med massor av symboler och outtalade budskap. Mindre direkt, snarare subtilt och med en underton, en undermening. Det var så jag skrev i Kina.

– Men ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” skrev jag i en fullkomligt isolerad situation då jag befann mig i London och inte hade någon kontakt med Kina, säger hon.

Det som oroar henne mest är censurens effekt på författarens kreativitet.

– Sedan kulturrevolutionen har vi en väldigt allvarlig självcensur i vårt samhälle, säger hon. För att överleva i Kina som författare tvingas man att använda denna självcensur under skrivprocessen och jag tror att det skadar ens kreativitet. (TT Spektra) n

av Manlin Sterner

Mer läsning

Annons