Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hajpad – jag hade väntat mig mer

/
  • Löftesrik. Jospeh O’Neill kan mycket väl vara en kommande arvtagare till den amerikanska litteraturens storgubbar.

Annons

Litteratursmaken skiljer sig presidenterna emellan. Medan George W Bush läste ”The Pet Goat” för skolbarn medan flygplanen fällde tvillingtornen i New York, rekommenderar Barack Obama – ”en underbar bok”, citeras han på omslaget – den tankestinna romanen ”Nederland”, om den känslotryckvåg som spred sig efter 11 september 2001.

Författaren Joseph O’Neill är en amerikan uppväxt i Holland och på Irland, och han skriver vad som har kallats en ”post-nationell” litteratur, böcker med flytande landsgränser.

Även huvudpersonen Hans van den Broeck är holländare, en finansanalytiker vars familj tvingas flytta efter terrorattacken. Frun flyr tillbaka till hemlandet England, bort från det ”ideologiskt smittade” USA som förbereder invasionen av Irak. Hans lämnas kvar ensam på Manhattan, grubblande i sin äktenskapliga limbo. På andra sidan Atlanten sover hans lilla son, och via Google Earth zoomar han in huset, i en passage som lyckas beskriva hur vi lever just nu, utan att vara krystat samtida.

I sin ensamma bedövning söker han sig till hemlandets cricket, en immigrantsport som spelas på ojämna gräsmattor i New Yorks utkanter. I den världen möter han romanens andra huvudgestalt: Chuck Ramkissoon. En entreprenör från Trinidad och, visar det sig sedan, smågangster som är berättelsens Gatsby, med en dröm om att bygga en stor cricketarena och konkurrera med nationalsporten baseball.

Cricket verkar vara en sövande trist sport, men O’Neill, som är väl insatt, beskriver spelet med ett slags konstaterande skönhet, en sportlyrik som borde göra sportbilagornas krönikörer avundsjuka. Möjligtvis kan målande beskrivningar skära sig mot huvudpersonens personlighet, som är mer analytiskt enkelspårig.

”Nederland” är för fast i sin blick på storstaden för att kunna göra anspråk på att vara den stora amerikanska romanen; däremot kan den mycket väl vara den stora invandrarromanen, där den amerikanska drömmen inte blott består i att klättra ekonomiskt och socialt, utan även i den dödfödda strävan att invadera landets sporthjärta med cricket.

John Updike dog i år, och de andra storgubbarna – Richard Ford, Philip Roth, Don DeLillo med flera – är i sina livs november. Jag hade väntat mig lite mer av den hajpade ”Nederland”, men ingenting i den motsäger att Joseph O’Neill framöver kan fylla på i denna sinande skara.

Mer läsning

Annons