Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hänförande! Galen! Läs!

/

Litteraturen bågnar av antihjältar men det finns bara en Oscar Wao, huvudpersonen i amerikanen Junot Díaz hyllade roman ”Oscar Waos korta förunderliga liv”.

Annons

23-årige Oscar Wao är inte bara en fet och ful nörd, besatt av fantasy, science fiction, manga, rollspel och, inte minst, ”Sagan om ringen”. Han är också en hopplös romantiker som ständigt blir förälskad i kvinnor som i bästa fall tycker att Oscar är just hopplös. Låt vara att ingen vet det bättre än Oscar själv. Han har inte ens kysst en flicka.

Oscar är en antihjältarnas antihjälte: inte ens rörande utan bara rakt igenom patetisk. Och ändå, på något sätt, lyckas Junot Díaz få läsaren att vilja veta mer, ja, allt, om denna misslyckade nörd.

”Oscar Waos korta förunderliga liv” är en av bokvårens mest originella romaner. Redan för tio år sedan slog Junot Díaz igenom i USA med novellsamlingen ”Sjunk”. Sedan tystnade han. Tills ”Oscar Waos korta förunderliga liv” utkom 2007 och gjorde succé. Dundersuccé.

Det är inte svårt att förstå varför: det är en hänförande, smått sagolik läsupplevelse. Men det är svårare att förklara varför. Romanen trotsar nästan all beskrivning. Visst, den handlar om Oscar, hans syster Lola och om deras diktatoriska mor, Belicia, som tvingas fly hemlandet Dominikanska republiken för en fattig invandrartillvaro i New Jersey. Familjen tycks – liksom nästan alla dominikaner – ha drabbats av en fukú, en förbannelse.

Men romanen handlar lika mycket om Dominikanska republiken, förtryck, våld och världens kanske värsta – låt vara i stenhård konkurrens – diktator, den vedervärdige Trujillo (bland annat kallad rövhålet i romanen). Som mellan åren 1930 och 1961 torterade och mördade åt höger och vänster, som våldtog alla kvinnor han hann med, och som styrde landet med glödande järnhand i klass med Hitler och Stalin.

Allt detta och mycket annat skildras i denna våldsamma, groteskt humoristiska roman som kränger och vänder, sjunger och skriker, driven av en energi som ger ordet amfetaminrus en ny ingång.

Junot Díaz prosa är frenetisk, uppfinningsrik, full av slang, vulgär, ofta våldsamt rolig. Liksom på trots lånar han ständigt in spanska glosor; författaren själv lär inte tala spanska. Och i en sämre författares händer skulle romanen ha punkterats av alla informativa, smått bisarra fotnoter.

Det här är en roman som nästan lyckas vara större än livet, därtill hjälpt av att läsaren aldrig riktigt förstår vem som egentligen för pennan. Berättarperspektiven skiftar, till synes nyckfullt.

Gradvis anar man att det egentligen inte spelar så stor roll vem som berättar. Även om romanen till slut äreräddar Oscar Wao undan en alltför patetisk död – till slut får också han smaka på en kvinnas läppar.

”Oscar Waos korta förunderliga liv” är en riktigt galen, absurt rolig och fullständigt hämningslös roman som trots allt inte är något annat är bottenlöst tragisk. Men som alla väl vet kräver bottenlöst tragiska berättelser sin Miguel de Cervantes eller Jaroslav Hasek. Eller Junot Díaz.

Mer läsning

Annons