Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helnojig romandebut

/
  • Relationer och rädslor. Daniela Wilks skildrar livet i London, ur en ung tjejs perspektiv, i träffsäkra serieromanen ”Banglatown”.

Ta studenten, flytta utomlands – och inte för sitt liv medge att man längtar hem till mamma. Någon som känner igen sig? Huvudpersonen i ”Banglatown” reser ut i stora vida världen.

Annons

”Om det inte hade varit så pinsamt skulle jag vända nu”, tänker nervös ung kvinna redan på flygbussen.

Hon ska läsa psykologi i London. Lägenheten som hon delar är ett råtthål. De andra tjejerna är såå mycket coolare. Och måste hon känna sig dum bara för att hon inte vill ta droger på klubbarna?

Ångesten lyser som en pannlampa om berättelsens jag. Det är noja för kackerlackor, noja för att bli våldtagen, noja för gängen som hänger i gathörnen.

Men några mysiga stunder också. När pojkvännen kommer över och de skaffar eget krypin. Fast typiskt, sen börjar de bråka. Noja över att han röker gräs, noja över vem han träffar.

”Banglatown” av debutanten Daniela Wilks skildrar tre år i ett ungt liv. Med upp och ner i relationer, lösa förbindelser, festande. Noja för hiv-smitta! Lite mer noja än de flesta kanske. Mamma tröstar i telefonen: gumman!

Mycket stora delar av boken är självbiografiska, säger Daniela Wilks i en förlagsintervju. Hon beskriver sig själv som en rolig och social tjej, ”samtidigt som jag tenderar att oroa mig alldeles för mycket”.

Men är huvudpersonen så svag som hon verkar? Nja. Den vilsna Londonsvenskan gestaltar snarare en allmängiltig, desperat oro över att plötsligt vara ensam med sin framtid, en period i livet innan man egentligen blivit vuxen.

Jag har faktiskt ganska nyligen läst en liknande bok om en tjej som flyttar hemifrån och börjar på konstskola, Anneli Furmarks ”Fiskarna i havet”.

Lustigt nog är både den och ”Banglatown” berättade i bildrutor. Serieromaner, grafiska romaner eller vad man vill kalla formen. Som visar sig ge en skön adrenalinkick till den gamla klassiska utvecklingsromanen.

Daniela Wilks ritar indiehippt okonstlat men tar ett närmast episkt grepp om sitt ämne. Hon säger:

”Det är framförallt meningen att boken ska säga någonting om att vara en tjej mellan 23 och 27 i senmodern tid. Man trodde ju att man skulle vara vuxen vid det laget men det är man ju inte. Och man har inget. Man har ingen karriär och har inte hittat den rätta än. Och man förstår att man inte är odödlig, vilket jag tror de flesta känner sig som när de är i tonåren.”

Återstår bara att konstatera att författaren lyckas enormt bra med sina avsikter.

För 20-nånting-personer borde ”Banglatown” kunna bli en bibel. Det är alltså strax innan man blir så gammal att man övergår till Ikeakatalogen.

Fotnot. Daniela ”Danni” Wilks har publicerat serier i bland annat Galago och Rocky Magasin tidigare. Hon har gett ut fanzinet Lucky Leotard och driver seriebloggen luckyleotard.blogspot.com.

Mer läsning

Annons