Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helsingfors coolaste flata

Välkommen till Helsingfors homo-värld! I romanen "Baby Jane" är Piki drottningen av barer och nattklubbar.

Annons

 

”Hon hade legat med femtiofem kvinnor för mig, stulit bilar och langat speed”, inleder den tio år yngre berättaren sin presentation av stadens coolaste flata, klädd i kortbyxor, slips och snagg, född i en by uppe i norr.

Det är en i grunden sorglig kärlekshistoria av finska Sofi Oksanen, och hennes andra roman efter succén 2003 med "Stalins kossor". Den kom på svenska först 2007, och samma år hade hennes debutpjäs "Purge" urpremiär på Helsingfors nationalteater.

 

Både Piki och bokens berättare är sjuka. Panikångest hindrar Piki från att handla mat och gå ut med soporna, ibland går hon inte ut under dagtid på månader. De praktiska problemen med detta funktionshinder löser ex-flickvännen Bossa. Som i en frivillig hemtjänst sköter hon tvätten och tillhandahåller all slags dryck.

För berättaren som lever med Piki är Bossa förstås ett hot, inte bara som en rival utan, när förståelsen av Pikis problem fördjupas, även som medberoende, en som gör det möjligt för Piki att inte söka vård eller arbeta emot sin rädsla.

Det dricks något kolossalt, nätterna igenom, och med tiden går det upp för berättaren hur nödvändig berusningen är. Hon tror att hon är ensam om sin kärlek, en biperson för Piki, kanske till och med motbjudande utan alkoholens förmildrande inflytande.

Sin dyra livsstil klarar flickorna av genom att sälja begagnade underkläder med diskret avsändare. Piki har en bra telefonröst.

Den enda hjälp Piki får av samhället är sjukskrivning och mediciner, till exempel ”Fontex, som läkaren på gissningscentret skrev ut med en Fontexpenna samtidigt som han snurrade sin Fintexminneskub som klirrade i Fontexnyckelkedjan”.

 

Trots att "Baby Jane" är en ett-problems-roman (liksom debuten, en roman om ätstörningar), fyller Sofi Oksanen sin berättelse med substans, bredd och ömma kärleksscener. Kvinnan som iakttar sin älskade blir ibland galet våldsam av frustration, men hon har annars sin egen depression som gör henne i det närmaste apatisk, när inte kärleken till Piki väcker henne ur förstelningen. Hon väljer ett paralyserande heteroliv, men bara för att undvika Piki.

Sofi Oksanen, 31 år, är redan en driven författare med patos, och skicklig i att skriva dialog.

Jag förundras över författarfotot av Toni Härkönen, så uppenbart manipulerat i datorn, att porträttet blir en opersonlig, teatral mask. Hon väcker vår beundran, men undkommer vår nyfikenhet.

 

Mer läsning

Annons