Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helt lysande country-noir!

/
  • Glesbygd att förälska sig i. Christoffer Carlsson har skrivt den perfekta romanen från en håla.

Nu är det för sent. I vintras efterlyste jag en country noir-roman av en gästrikeförfattare, men Sverige har redan fått en perfekt författare i genren visar det sig, även om förlaget har valt att publicera under benämningen ”glesbygd noir”.

Annons

Christoffer Carlssons debut ”Fallet Vincent Franke” visade en stor talang, och ändå överraskas jag av hur förbannat bra uppföljaren ”Den enögda kaninen” är. Otaliga är de böcker som jag kämpar mig igenom, ytterst sällsynta är de som jag tvingar mig själv att lägga undan för att inte, som med en chipspåse, äta upp under en enda session – Christoffer Carlsson (doktorand i kriminologi) tillhör den skaran.

När David Flygare återvänder för en sommar till hemorten Dalen – ”den sortens plats där man kan stå med ryggen mot en man som säger ’det här är min fru och min kusin’, men när man vänder sig om inser man att där bara står en person, inte två” – har hans gamla kompisar hittat ett övergivet hus i skogen. De hänger där i solen, grillar och super, och om nätterna ger de sig ut på inbrottsräder i den lilla hålan. Men någonting ruttnar i dessa sommardagar, infekterar solskenet. Huset verkar ändra färg, leva och andas. Och vem är pojken vars kanin med halvt ansikte kan se och veta allt? När kompisgänget tar livet av en av husägarna som de bryter sig in hos, virvlar snart tillvaron in i ett mardrömskaos som gör sommaren mörk och kall.

Medan Carlssons debut mer utspelade sig i Jens Lapidus Stockholm noir-värld, en skapelse som känns aningen daterad, i likhet med bratsrosa skjortor, är ”Den enögda kaninen” mer 2011 i hur den skildrar den accelererande förtviningen av glesbygden, beskriven i Kristina Mattssons ”Landet utanför”. För ungdomarna i Dalen är allt redan för sent; framtiden är en plats som saknar utrymme för dem. Arbetslöshet, småkriminalitet, droger, depression ... De lever i det limbo som många svenska ungdomar tvingas in i efter skolåren, ett stort ingenting mellan barndom och undflyende vuxenvärld.

Det kan låta som en mulen romanvärld att ge sig in i, men Christoffer Carlsson låter sin huvudperson se allt genom hemvändarens nostalgi, som skänker även rosten en lyster och jagar bort självmördarmörkret från Ola Nilssons romaner om landsbygdsmisär. Stämningsladdade bilder driver förbi i texten, små landsbygdsögonblick som i detaljen öppnar en hel värld, likt vattenspridaren över en fotbollsplan i Jesper Ganslandts ”Farväl Falkenberg”.

Christoffer Carlsson skriver också bra om vänskap, om att glida ifrån barndomsvänner och det ständiga dåliga samvetet som gnager för dem som står kvar på perrongen i klassresan.

Doften av körsbärspaj från ”Twin Peaks” hänger tung över Dalen, en inspiration från David Lynchs klassiska tv-serie som blir allt mer tydlig i romanen för varje sida.

Läsare kan säkert irritera sig på den romantisering av smutsen i en white trashig landsbygd som finns, en exotisering av landet utanför tullarna som skvallrar om det gap som har vuxit fram på relativt kort tid mellan stad och land i det svenska samhället. Själv blir jag alltför förälskad i Carlssons country noir för att ha utrymme med irritation.

Den som inte läser ”Den enögda kaninen” på badstranden i sommar begår ett stort misstag.

Mer läsning

Annons