Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historien om ”Ericofonen”

/
  • Varken Bauhaus eller Le Corbusier. Utan kort och gott E 1027. Designklassiker av sorgligt bortglömda Eileen Gray.

Le Corbusier hade vi ju hört talas om. Men Eileen Gray? Den självlärda arkitekten som han var så grymt avundsjuk på! Le Corbusier ville ha hennes hus. Han försökte komma över det i decennier, till och med genom bulvaner.

Annons

Det är verkligen en konstig historia. När Eileen Gray flyttade från den exklusiva vita villa som hon i varje millimeter skapat – så drog busen Le Corbusier in. Han täckte demonstrativt hennes sparsmakade väggar med flammande, ekivoka målningar.

I dag ser Eileen Greys hus förskräckligt förfallet ut. Det ligger på en klippa vid havet i södra Frankrike. Men man kan ana skönheten. Och dess saga är som sagt makalös.

Eileen Gray föddes 1878 i en fin familj på Irland. Hon studerade konst i London och drev en elegant inredningsbutik i Paris innan hon flyttade ihop med en arkitekt, vän till Le Corbusier, och fick upp ögonen för byggnadskonsten.

Utifrån modernismens manifest ritade hon och ledde personligen arbetet med att bygga en långsträckt vit huskropp på pelare, med takterass och med helt nyskapande planlösning.

Villan kallades E 1027 (en ordlek med Eileen Grays och hennes sambos namn).Inredningen i betong, stål och glas var integrerad i helheten.

”Det fanns praktiskt taget inget som inte kunde fällas ihop, skjutas in, dras ut, vikas, gömmas eller roteras”, skriver Marit Stigsdotter i en nyutkommen bok om formgivning.

Det är Stigsdotter som ger oss Eileen Grays småsorgliga öde. Eileen Gray levde för all del till hon blev 98 och skapade möbler in i det sista.

Det cyniska är bara att hennes verk så ofta misstas för att vara gjorda av den evinnerlige Le Corbusier. Nätuppslagsverket wikipedia tillerkänner Gray endast rollen som inredare av huset E1027, inte arkitekt. Och vi brukar som sagt inte varje dag höra talas om henne.

Margit Stigsdotter och Pia Nordahl Frisk har valt ut 30 klassiska designföremål till sin bok. Utifrån varje ting berättas historien bakom, varför formen blev som den blev. Om 21-årige glasblåsaren Alexander Samulesson aldrig utvandrat från Sverige hade till exempel Coca cola-flaskan förmodligen sett helt annorlunda ut.

Läs också om kobran, Myran-stolen, och gjutjärnsgrytan. Och om det lilla runda glasbordet på kromat höj- och sänkbart stativ som varken är Bauhaus eller Le Corbusier utan heter E1027 precis som Eileen Grays villa.

”Vespan, Myran, Chanel no5...” är delikat som en coffeetable-bok. Men den skiljer sig från de flesta av sina glassiga syskon. De kunniga, fördjupande texterna är ännu mer delikata än bilderna. n

Mer läsning

Annons