Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon släpper alla spärrar

/
  • SÖRJER. Med ”Änkans bok” sällar sig Joyce Carol Oates till skaran av författare som har skrivit om egen sorg.

Annons

”Änkans bok” är en prestation av Joyce Smith, mindre en sådan av den hyllade författaren Joyce Carol Oates.
Joyce Carol Oates är förstås författaren till romaner som ”Det var vi som var Mulvaneys” och ”Blonde”, Nobelpris-tippad och med ett rykte som når över hela världen. Men i ”Änkans bok” är det privatpersonen bakom författaren som är i fokus: Joyce Smith. Änka efter Raymond Smith, respekterad redaktör för den litterära tidskriften Ontario review, som efter ett nära halvsekellångt äktenskap avlider i komplikationer efter en lunginflammation och lämnar hustrun ensam.

Om författaren Joyce Carol Oates tidigare har varit känd för att vakta sitt privatliv, släpper hon här alla spärrar. Vi får se mer än vad vi kanske vill av livet bakom litteraturen.

Merparten av ”Änkans bok” sjunker ner i mörkret timmarna, dagarna och veckorna efter att hon mister sin man, med enstaka tillbakablickar för att ge konturen av äktenskapet. Det är sorgen som sörja Oates skildrar. Sorgen som chock och förvirring.

På några år har denna lilla subgenre av sorglitteratur växt så att den snart kan fylla en hel bokhylla, med Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande” som självskriven ingång. Medan Didions sorgskildring är kall som klumpen i magen är Joyce Carol Oates varm som täcket i den sömnlösa sängen. Även om den har skrivits i efterhand, känns det som om den skrivs sida för sida medan allt pågår, med en stil som går från att vara i upplösning till att ta mer kontrollerad form.

Att det är en bok om Joyce Smiths sorg och inte en roman från Joyce Carol Oates fantasi märks exempelvis i skildringen av äktenskapet. Om det hade varit ett fiktivt äktenskap hade författaren gjort det onödigt svårt för sig. Samlivet som det skildras har en dissonans, som i detaljen att maken sällan läser hennes böcker och intrycket av att de trots så många år tillsammans ändå på många sätt är främlingar inför varandra.

Joyce Carol Oates är född 1938 och bilden av äktenskapet är sepiatonad, tagen i en annan tidsera. Att hon har träffat en ny man och gift om sig kort efter första makens död smygs undan. En romanförfattare hade inte kostat på sig dessa tveksamheter i gestaltningen.

När jag skriver att prestationen tillhör Joyce Smith och inte författaren Joyce Carol Oates, menar jag att det är modigt att visa upp sig så här – hon vågar vara virrig, självmordsbenägen, neurotisk, på gränsen till sammanbrott … Som en text skriven av en författare vars namn nämns i Nobelsammanhang är den för svag. Men som tröst och identifikation för läsare som har förlorat en älskad tror jag att ”Änkans bok” med sitt känslokaos är av större nytta än den kontrollerade ”Ett år av magiskt tänkande”.

Mer läsning

Annons