Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Hur många lyssnade på Vargas tankar?”

/
  • Stjärnförfattare. Tusentals ville in på Bokmässan för att lyssna till Mario Vargas Llosa.

Tusentals ville in. Men var det böckerna som de suktade efter eller kändisfaktorn från de gästande stjärnförfattarna?

Annons

Någon som såg köerna som ringlade sig längs med Svenska mässan, och inte kände till Bokmässan, hade kunnat gissa att biljetter till någon världsartist var till att släppas för försäljning.

Just dessa dagar av folkhysteri kring boken och författaren, är det lätt se ljusare på litteraturens framtid.

Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa säger också att han blir optimistisk av liknande mässor, när han är inbjuden att från scenen prata om bokens framtid. Paradoxalt nog är ämnet för hans föreläsning samtidigt en attack mot den ”spektaklets kultur” som Bokmässan är ett symptom på.

Mario Vargas Llosa arbetar på en essä om just den spektakularisering av kulturlivet han ser, där ”författaren presenteras som underhållningsobjekt” och där publiken ”inte längre förmår att skilja på brukslitteratur och seriös litteratur”. Likaså inom konsten, där den objektiva kvaliteten i ett verk inte längre går att bedöma, bara om det är medialt framgångsrikt som spektakel.

Han ser en kluven kultur, där den akademiska kulturen blir frånvänd från folket medan media presenterar ett banaliserat kulturliv med fokus på underhållningsvärdet.

Temat för Bokmässan är som bekant den tyskspråkiga litteraturen, men det underliggande temat för denna mässa, liksom de föregående, är orosmolnen kring bokens framtid.

Symptomatiskt är att den författare som jag har sett framträda i flest sammanhang på mässan, från SVT:s ”Babel” till seminarier, är Camilla Läckberg. Om Mario Vargas Llosa hade varit bekant med svensk deckare, hade han kunnat vifta hotfullt med ett foto på Läckberg under sin föreläsning.

Mario Vargas Llosas (vars nya roman ”Keltens dröm” för övrigt kommer ut i dag) essä om ett kulturliv med inriktning på spektakel är förhoppningsvis djupare att läsa än att få presenterad muntligt. I kondenserad form framstår hans tankar som föga originellt tankegods med kulturkonservativ prägel, även om observationerna han gör är korrekta. Kulturen, och för den delen politiken, paketeras i glansigt papper och personcentreras.

Ironin är svår att missa. Jag undrar hur många som har kommit för att lyssna på hans tankar kring kulturlivet, och hur många som har kommit för att se Nobelpristagaren, kändisen. Som har kommit till Bokmässan för att, som på zoo, se kändisförfattarna i verkligheten.

Hans tankar om kulturpersonen som spektakelkändis illustreras efteråt, när den mordhotade Lars Vilks forslas genom mässan av biffiga män, med pekande fingrar och tissel tassel i ett sus efter sig. En konstnär som har spektaklet i kärnan av sitt konstnärskap.

Bokens framtid är måhända skakig. Men författarens framtid är, att döma av intresset för Bokmässan, alldeles strålande.

Mer läsning

Annons