Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur mycket får ett liv kosta?

/
  • STOR BEGÅVNING. Lionel Shriver har en av den litterära scenens mest intressanta röster., visar nya romanen ”Priset man betalar”.

Annons

Lionel Shriver river upp möglet under golvplankorna till Den amerikanska drömmens palats och omformar det till en roman så rasande och deprimerande att den bitvis är outhärdlig att läsa. Men motståndet mot att än en gång lyfta upp boken och ge sig in i mörkret måste övervinnas, för hon har skrivit en viktig vidräkning med det senkapitalistiska hamsterhjulet som förtjänar stora läsarskaror.

”Priset man betalar” är en obduktionsrapport från två äktenskap. Shep är snickaren som sålt det egna företaget och som, i mitten av medelåldern, till synes har solstrålarna från Den amerikanska drömmen skinande på sig. Bankkontot är välfyllt, och läsaren får veta exakt hur välfyllt, eftersom kapitlen inleds med ett kontoutdrag. Men han känner sig trots det materiella välståndet fångad i sitt liv, inkletad i en kultur där varje andetag verkar komma med en räkning. I många år har han och frun Glynis rest på rekognoseringssemestrar för att hitta platsen för Livet efter detta – en paradisö där tillvaron är rabatterad. Han har hittat den platsen, Pemba utanför Zanzibars kust, och han planerar att ge sin fru ett val: Följ med eller så är det över mellan oss. Men när hon ställs inför valet har hon ett eget besked att komma med, en svårartad cancer som kräver hans sjukförsäkring och alla deras besparingar. Drömmen om Livet efter detta krymper lika skoningslöst som antalet nollor på kontoutdragen.

Det andra paret är deras vänner Jackson och Carol som har en svårt sjuk dotter; medan Shep är en knut av passivt aggressivt lugn, är Jackson kolerisk och konspiratorisk, alltid med en känsla av att vara förminskad och lurad. Gemensamt har de obekvämheten i det egna samhället och kulturen. Han spelar och shoppar sönder deras ekonomi, och när han gör en misslyckad penisförlängning – en grymt ironisk metafor från Shriver om hur liten han är i världen – kollapsar finanserna och äktenskapet helt.

Lionel Shrivers (mest uppmärksammad för ”Vi måste prata om Kevin”) roman påminner om den betydligt mer hypade Jonathan Franzens grepp att låta de stora samhällsfrågorna trängas i den äktenskapliga sängen. ”Priset man betalar” utspelar sig före Barack Obamas sjukvårdsreformer, och även om Shriver inte på något sätt påvisar nyheter i ett uppfuckat sjukförsäkringssystem, gör hon siffror och tabeller till människor av kött och blod.

Inte ens hos Tom Wolfe har jag läst en text så besatt av livets ekonomiska faktorer, och Shrivers skavande ämne är frågan hur mycket ett liv får kosta – är några plågsamma månader i livet värt hundratusentals dollar? Det pekuniära blundar ofta litteraturen för, och Shriver ska ha en eloge för att hon visar att livet inte bara består av sekunder som tickar förbi, utan att varje sekund också finansieras av en krona.

Brister finns, som att stora ekonomiska sammanhang kläms in i stundtals träiga dialoger, men Shriver har en av den litterära scenens mest intressanta röster, och när så många samtidsromaner går vilse i sin egen navelludd, skriver hon en berättelse som bultar mitt i livet såsom det levs nu i västvärlden. Risken finns att man efter läsningen vill fly till sin egen paradisö eller, i brist på sådan, dra täcket över huvudet.

Mer läsning

Annons