Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idéböckernas backlash

/
  • Galjonsfigur. Idéförfattaren Malcolm Gladwell har framgång även med ”Framgångsfaktorn”.

I dagarna kommer boken ”Framgångsfaktorn” ut – den senaste succén i en osannolikt framgångsrik genre, författad av genrens mästare och uppfinnare, journalisten Malcolm Gladwell.

Annons

Genren, som vi kan kalla ”idéböcker”, är en blandning av vardagliga anekdoter och forskning som binds samman i en driven tes. I förstlingsverket ”Den tändande gnistan” var det om hur idéer sprids som ett virus, i uppföljaren ”Blink” var det om hur intuitionen styr våra beslut. I ”Framgångsfaktorn” undersöker Malcolm Gladwell vilka faktorer som gör att vissa lyckas och andra inte.

Efter succén med ”Den tändande gnistan” ville många kopiera Gladwells framgångsformel, och en förlagsredaktör har sagt att ingen har skapat så många förhoppningsfulla efterapare sedan Norman Mailers dagar. Några exempel ur genren är ”Massans vishet”, ”Long tail” och ”Everything bad is good for you”.

Formeln: Att leda faktauppgifter och exempel i bevis som till synes inte har med varandra att göra, men som tillsammans förändrar hur vi ser på något – som framgång, i boken som nu släpps på svenska – och skapar en hisnande känsla hos läsaren.

När genren är som bäst, som den är i Malcolm Gladwells händer, är det som att se en magiker i aktion.

Men det är en genre som nu har fått sin backlash.

Kritikerna har varit betydligt hårdare mot ”Framgångsfaktorn” än tidigare, och fnysningarna drabbar Gladwell i synnerhet men även idéböckerna i allmänhet. ”Parasit”, har han kallats, med motiveringen att han snyltar på seriös forskning och tramsar till den. I det finns ett visst mått av avundsjuka mot hur Gladwell täljer guld genom att föreläsa för företagsledare. Värre är anklagelserna om hur exemplen i idéböckerna vinklas för att styrka tesen, och forskning som motsäger argumentationen sållas bort. Sanningen i de smarta slutsatserna har solkats ner.

Att idéböckerna ifrågasätts är sunt, då guldruschinflationen i dessa smartisar med ”unikt” tänkande inte är genomgående briljant. Det finns skräp att slänga. Men för egen del har jag inte läst min sista idébok, även om jag kände mig mätt efter Chris Andersons ”Gratis”, också den nu aktuell på svenska.

Om idéböcker skrivs riktigt bra ger de läsaren känslan av att sitta på en intellektets magsugande berg-och-dalbana. Av att känna sig lite smartare än vad man faktiskt är. Som galjonsfigur för genren är Gladwell en naturlig måltavla, men han är faktiskt också den främste utövaren.

Börja med ”Den tändande gnistan”, men läs för all del även ”Framgångsfaktorn”.

Fotnot: ”Framgångsfaktorn” finns nu ute på Norstedts. ”Gratis” kommer på Modernista i november.

Mer läsning

Annons