Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Islands kris äter sig in i romanerna

/

Den ekonomiska och politiska krisen på Island färgar även litteraturen. Författaren Jón Kalman Stefánsson är säker.

Annons

 

– Jag vet inte om den ändrar grundtonen, men jag tänker lite annorlunda nu.

Exakt vilka ändringarna blir, är svårare att svara på, både när det gäller det isländska samhället och romanerna. Tusentals ägg har kastats mot isländska politiker, och så här långt har krisen möjligen gynnat äggbönder och socialdemokrater.

Förtvivlade, skuldtyngda individer däremot har till och med tagit livet av sig. Radions medarbetare uppmanas låta bli att spela sorgliga låtar.

På Jón Kalman Stefánssons gata har flera grannar förlorat jobbet och kan inte längre betala dyra bolån, tagna i euro. Men ännu vet ingen hur tillvaron kommer att te sig ens några månader bort, ännu mindre hur den griper in i den litteratur som skrivs just nu.

Jón Kalman Stefánsson tycker sig ha en ny, ändrad blick på sina romankaraktärer. Vissa dagar kan han inte arbeta alls.

– Det är som om hela samhället vibrerar och man bara måste skicka mejl eller ringa till en vän och prata i stället.

– Men det är kanske bara i rock’n’ roll som man kan visa vad som händer här och nu, i litteraturen tar det lite längre tid.

Han sitter i förlagslokalerna i Gamla Stan i Stockholm. Med ”Sommarljus, och sen kommer natten” introduceras han nu på svenska. Romanen gav honom Isländska litteraturpriset 2005, vilket är just precis vad det låter som, berättar han. Landets enda litteraturpris.

”Sommarljus” utspelas i nutid, på den isländska landsbygden i ett litet samhälle där människors öden och kroppar flätas samman, snuddar vid ljuset och evigheten.

Den framgångsrike företagaren börjar plötsligt drömma på latin, säljer hus och jeep för att kunna köpa dyra böcker om rymden. Postkassörskan Agústa tjuvläser invånarnas korrespondens, den lilla som finns kvar, och för sedan innehållet vidare.

”Varför lever vi?” frågar sig berättarrösten. ”Vi befinner oss i ständig rörelse i stället för att slå oss ner och lyssna på regnet, dricka en kopp kaffe, värma bröst. Och vi skriver aldrig några brev”.

– Det är en roman om livet med stort ”L”, säger Jón Kalman Stefánsson, med ett klurigt leende.

Några direkta kopplingar till dagens isländska kris finns inte, samtidigt som det är omöjligt att låta bli att tala om den. I synnerhet som Jón Kalman Stefánsson skrivit om just krisen i Sydsvenskan.

– Det är viktigt att berätta för världen hur det är. Det är inte det isländska folket som har gjort detta, det är några galna män och politiker som har svikit.

I Sydsvenskan skriver Jón Kalman Stefánsson om hur nyrika isländska bankmän för några år sedan kunde hyra in Elton John till 50-årsfesten, inte av kärlek till hans musik utan för att de hade råd. I romanen kritiseras också 00-talets konsumism eller kanske snarare materialism: ”Fler kexpaket och joggingmaskiner, tunnare strumpbyxor, modernare teveapparater, vi nöjer oss inte längre med att läsa en dagstidning som är två eller tre dagar gammal.”

– Jag hade inte någon ekonomisk kris för ögonen när jag skrev romanen, jag tänkte mer på det västerländska samhället, på att det hade vissnat lite. Jag gillade inte att det på Island 2004 och 2005 fanns otroligt många människor som hade massor av pengar. Jag tänkte att det inte var riktigt, att det var något som gick emot livet.

Krisen har, trots allt, vitaliserat den isländska demokratin, tycker han. När det första ägget hade kastats mot Alltinget var det en oerhörd händelse, porträtterad på förstasidan i en av de isländska tidningarna.

– Många var chockade. Tidigare protester på Island hade varit tysta protester, nu har vi kastat kanske tiotusentals ägg.

Några demonstranter kastade gatsten. Andra bildade en skyddsmur runt poliserna som dagen därpå lämnade sköldarna på polisstationerna. De tackades med blommor och kaffe ur termosar, berättar Jón Kalman Stefánsson. När regeringen till slut tvingades avgå var det efter att en tvåtusenhövdad slagverksorkester med kastruller och lock terroriserat Alltinget i flera dygn.

– Det var otroligt vackert att stå där och bli en del av detta, det var som ett enda hjärta, vi var alla tillsammans. Ministrarna satt inne på Alltinget, de kunde inte tänka. De var tvungna att avgå, vi fick en ny regering, det var en revolution med lock och kastruller.

På dig låter det som krisen är bra?

– Den är bra för att det isländska folket står upp. Men vi måste också tänka ljusa tankar. Om mörkret nu kommer måste vi tänka på det som är bra, och det som är bra är att vi har hittat vår röst. Samtidigt ser det också väldigt svart ut.

(TT Spektra)

Mer läsning

Annons