Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag stortrivs med Kallifatides

/

Annons

Innan jag har läst den tror jag att jag ska irritera mig på Kallifatides nya roman där en äldre man förälskar sig i en yngre kvinna. Den gamla vanliga gubbsjukan?
Men så blir det inte. Jag stortrivs i Kallifatides speciella blandning av humor och vemod. ”Vänner och älskare” är ingen trångsynt historia, snarare en väv där kärleken får visa sina många skilda ansikten. Kärleken kan frodas i ett gott äktenskap men också i en vänskapsrelation. Kärlek kan vara passionen mellan två hemliga älskande, eller mellan två som återfunnit varandra efter många år. 

I den här berättelsen om kärlekens många ansikten är huvudpersonen visserligen väldigt svensk. Han heter Georg Andreasson och är chef på ABF i Stockholm. Men han är omgiven av människor som bär på mycket av den europeiska 1900-talserfarenheten. Där är Milan, tjecken som fick fly Prag efter 1968, där är Georgs hustru med rötter i Finland och Tunisien, där är hans nya kvinna som kommer från Rumänien. Och förstås ett antal greker.
Alla har de sin, ofta ganska ruskiga, historia och Kallifatides berättar den, gör de här människorna synliga, verkliga och till delar av vårt gemensamma, svenska liv.
Huvudpersonen Georg Andreasson har tagit sin trygghet för given. Men så dör hans hustru och han uptäcker att hon har haft hemligheter för honom. Sorgen och vreden och arbetet blir för mycket för honom och han får en hjärtinfarkt.
Infarkten inträffar när han ska hålla ett 1 majtal i Norrtälje, ett tal som utvecklas till ett hårt angrepp på den socialdemokrati han har blivit alltmer kritisk mot: ”Vi skapade – förmodligen utan att vilja det – ett lögnens samhälle.” 

Händelserna på 1 maj i Norrtälje har en nästan komisk dramatik. Det finns en rad passager i boken som har den här karaktären av skrönor. De blandas med vemodiga betraktelser över ett samhälle styrt av människor som tappat kompassen, filosofiska funderingar över exilens villkor och livets mening och ett hyllningstal till piprökningen. I texten rör sig svenska moderna poeter obehindrat i sällskap med antika greker och romare.
Vi hör ihop och måste inse att vi gör det, tycks författaren vilja säga oss.
Han säger det på vackraste svenska och med ett milt leende i mungipan.

Mer läsning

Annons