Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karlsson är en riktig guld­gruva

Annons

Dagens medier ger oss snabb, men en begränsad och ytlig bild av en väldigt komplicerad omvärld. Om man vill fördjupa sig är böcker skrivna av specialister ett långt bättre alternativ.

Diplomaten Ingmar Karlsson har en fantastisk meritlista sedan han började på UD 1967. Han har varit verksam i rader av huvudstäder: Bogota, Wien, Damaskus, Amman, Peking, Prag och Bratislava. Sedan 2001 är han generalkonsul i Istanbul. Under årens lopp har han dessutom varit väldigt produktiv som författare.

När man läser honom är det uppenbart att han verkligen är intresserad av de länder han är verksam i, att han noggrant satt sig in deras respektive politiska, kulturella och sociala förhållanden. Han är en sann ciceron och ger läsaren en uppsjö av fakta och initierade analyser. Han skriver på en torr prosa, ibland irriterande torr, men är sällsynt pedagogisk och hans böcker utgör guldgruvor av viktig kunskap som kastar ljus över högst aktuella frågor.

Två av hans senaste böcker är särskilt aktuella: ”Tro, terror och tolerans” (2004) och ”Europa och turken” (2007). Den senare boken är kanske, inte minst om man läser den mot bakgrund av den senaste händelseutvecklingen i Turkiet, överdrivet positiv vad gäller landets mognad att bli medlemmar i EU. Inte desto mindre är den viktig. Han har också skrivit en hel del om minoriteter, minoriteter som väldigt sällan, nästan aldrig, får sina villkor belysta – bland andra ossetierna som plötsligt hamnat i världens blickfång.

Hans senaste bok ”Kurdistan - landet som icke är” handlar om de trettio miljoner kurder som utgör inte bara minoriteter i Turkiet, Iran, Irak, och Syrien, men också i många europeiska länder. Han berättar om kurdernas ofta svåra situation i ovan nämnda länder i avsnitt efter avsnitt, även om korsreferenserna är många.

Kurderna lever ju i gränsområden. De har ofta utnyttjat gränserna för att både slippa förföljelser och för att effektivisera sitt motstånd och sina försök att bilda en pankurdisk stat eller uppnå någon form av autonomi. Vidare beror det på att ringa eller ingen hänsyn har tagits till dem när imperialistiska länder dragit sina godtyckliga gränser inom sina intressesfärer. De utnyttjades cyniskt av britterna under The Great Game.

Att beskriva kurdernas historia och samtida situation är en komplicerad uppgift, men en uppgift som Karlsson lyckas mycket väl med. Han reder ut komplexa förhållanden kring framför allt kurdernas försök att ena sig och skapa en egen stat.

Det finns rader av orsaker till att det inte lyckats. Andra staters häftiga motstånd är ett skäl, ofta har kurderna utnyttjats som buffert vid ländernas gränser, inte minst mellan Irak och Iran. Detta har skett enligt en söndra och härska-strategi. Det har inte sällan varit en ganska lätt uppgift, eftersom de interna motsättningarna varit och är stora.

Kurderna är, visar Karlsson, en mycket heterogen minoritet. Inledningsvis berättar han om de stora språkliga, religiösa och kulturella skillnader som finns mellan olika kurdiska grupper. Sociala och politiska förhållanden spelar naturligtvis stor roll.

Under historiens lopp har kurdiska vänsterorganisationer omöjligen kunnat komma överens med grupper organiserade som stammar, enligt en uråldrig patriarkal struktur. Inte minst turkiska PKK har stått i häftig motsättning mot så kallade byvakter på landsbygden, milisliknande grupper som fått understöd av den turkiska staten. Stadsbor har ofta en annan inställning än landsbygdsbor och det finns kurder som vill assimilera sig och kurder som helt motsätter sig en assimilering.

Det är inte ovanligt att kurder idag har dubbla identiteter, både vill uttrycka sin kurdiska identitet och vara fullvärdiga medborgare i sina respektive länder.

Karlsson ger en mycket nyanserad bild, en bild som bland annat visar att kurder, i exempelvis Turkiet, har lyckats erövra mycket höga positioner i samhället, som politiker och företagsledare. Visserligen har det ofta lyckats på bekostnad av att de undertryckt sin kurdiska identitet. Förföljelsen är fortfarande förfärande.

Han visar också på att kurdernas situation på sina håll förbättrats och han utmålar inte bara kurderna som offer. Under historiens lopp har de också varit förövare, stridit mot varandra och ofta varit ledda av stridsherrar som ibland gjort orimliga anspråk på att vara alla kurders sanna ledare och ibland bara gjort anspråk på att vara ledare för en klan eller en begränsad kurdisk grupp.

Karlsson hymlar inte heller om att kurder var delaktiga i folkmordet på armenierna. I dagens Irak försöker kurderna bli kvitt den arabiska befolkningen genom att betala hemvändare, vända på den utveckling som Saddam initierade genom sina folkomflyttningar. Detta är olycklig strävan eftersom många araber är födda i norra Irak efter Saddams självsvåldiga företag.

Även om det i norra Irak inom de kurdiska områdena råder en sällsynt stabilitet, så finns det en stark motsättning mellan två stora kurdiska grupper, två grupper som styrs av oligarker med en stark ledare i toppen av makthierarkin. Att kurderna skulle kunna ena sig och bilda en enhetlig nation betraktar Karlsson som en utopi, däremot skulle deras situation kunna förbättras avsevärt.

Karlsson skriver så kallade viktiga böcker och ”Kurdistan” är inget undantag. Det är svårt att föreställa sig en bättre bok i ämnet.

Mer läsning

Annons