Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kepler tappar sugen

/
  • Opersonliga tillsammans. Författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril.

Nu kommer tredje boken med den undanglidande kriminalkommissarien Joona Linna, efter deckarsuccéerna ”Hypnotisören” och ”Paganinikontraktet”.

Annons

Det är en Joona Linna som blivit sidsteppad och föremål för internutredning. Han får på nåder vara med som observatör i fallet med ett mord på ett behandlingshem för självdestruktiva unga flickor utanför Sundsvall.

Överfallet är rått. Blod överallt. Även den tjänstgörande sjuksköterskan har klubbats ihjäl. Samtidigt upptäcks att 15-åriga Vicky rymt från sitt rum. Kvar under huvudkudden ligger mordvapnet. Tragiken fulländad, brottet uppklarat? Det är kanske inte så enkelt.

Linna tycks ha ett sjätte sinne för att lösa till synes oförklarliga brott. Händelser förefaller övernaturliga. Ett medium påstår att hon ser den döda flickan spöka. Ändå vägrar Joona Linna gå med på annat än att allt har sin högst begripliga förklaring. Han tror lika lite på hokus pokus som på förhastade lösningar.

Han är en huvudperson som svävar liksom onåbar strax bredvid och ovanför händelseförloppet. Han lyser helgonlikt, en högrest gestalt med grå ögon och martyrbeteende.

Den här distansen präglar hela berättelsen. Intressanta människor skapas för att sedan snabbt lämnas åt sitt öde. De stackars flickorna på anstalten Birgittagården beskrivs visserligen hjärtslitande som samhällets olycksbarn och Vickys förfärliga barndomsupplevelser uppdagas. Men när det verkligen gäller, då lämnas sociala sammanhang och psykologi därhän till förmån för en överdrivet intrikat upplösning.

Romanserien skrivs av paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril tillsammans under pseudonymen Lars Kepler. Jag funderar lite grann på om textens reserverade hållning, oviljan att riktigt bottna, har att göra med det delade författarskapet. Att läsa Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist – som tillsammans skrivit deckarna ”Kråkflickan” och ”Hungerelden” – känns ungefär likadant. Som om avsändaren ville göra sig osynlig.

I ”Eldvittnet” ingår också ett kidnappningsdrama som filmactionfyllt jagar handlingen framåt. Men den är långt ifrån någon lika komplex kriminalroman som förra boken ”Paganinikontraktet”.

Mer läsning

Annons