Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klass med klass

/

En ny roman av Tawni O’Dell har letat sig upp ur gruvan.

Annons

Hennes inmutade land i litteraturen är Pennsylvanias bergstrakter och de små gruvsamhällena där, lika förknippade med hennes penna som Ozarkbegern är förknippade med Daniel Woodrell och östkustens villaförorter är Updike-land.

Hennes persongalleri är en misshandlad arbetarklass, som försöker hålla ryggen rak fastän oturen spottar dem i ansiktet. Kyle och Klints far i ”Sköra bestar” är en sådan arbetare, som vårdar sin baksmälla från lördagskvällens rummel med mera öl på söndagseftermiddagen framför en match med Pittsburgh Steelers. En lördagskväll får allting ett abrupt slut när han dör i en bilolycka. Sönernas mor, som har lämnat familjen, återvänder motvilligt för att ta med dem till sitt nya liv i Arizona, men pojkarna möter henne med en trubbig tystnad.

Men det finns en ny blomma i O’Dells karga landskap. Den rika gamla damen Candace Jack lever isolerat efter att i ungdomen ha mist sitt livs kärlek, en tjurfäktare som hon såg dö på arenan. En ättling till den tjur som genomborrade honom strövar fortfarande på hennes ägor, en avlägsen majestätisk närvaro i romanen. Hon tillhör den klass som annars enbart syns som skuggor hos O’Dell: de som äger och drar i de osynliga trådarna.

De faderlösa pojkarna och Candace Jack lever i skilda världar, men hon övertalas att låta pojkarna bo på hennes gård, och efter det blir ingenting sig likt igen.

Tawni O’Dell skriver med nyanskänsla om klass, med kontrasten i mötet mellan klasserna som romanens största förtjänst. Jag har läst en översatt O’Dell, men jag skulle bli mycket förvånad om hon brukade skällsordet ”white trash” – hennes romangestalter är fattiga och obildade, men det skulle aldrig falla henne in att se ner på dem. Inte heller romantiserar hon den tynande arbetarklassen; några av de bästa partierna i ”Sköra bestar” skildrar mötet mellan Candace Jack och pojkarnas mor, med fördomsprojektiler som avlossas från båda läger.

Delarna från Spanien, med tillbakablickar på Candace Jacks ungdom, hade jag kunnat vara utan, men den varma personteckningen förlåter mycket. Tawni O’Dell litar till att människorna som hon skriver om är intressanta att följa, och jag beklagar att inte fler av hennes författarkolleger har samma tilltro till den starka berättelsen.

Mer läsning

Annons