Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolossalt koreanskt kok

/
  • Utförlig epiker. Sydkoreanen Hwang Sok-Yongs andra roman på svenska, ”Den gamla trädgården”, är en tegelsten på närmre 600 sidor.

Som de flesta epiker skyr sydkoreanen Hwang Sok-Yong vidlyftiga experiment och formella tricks och använder ett enkelt, handfast språk.

Annons

Det kryper in i berättelsen och syns knappt, det tjänstgör helt enkelt och drar bara lasset.

Men Sok-Yong är mer omständlig, bred och utförlig än någon annan epiker jag på rak arm kan erinra mig. När berättaren i ”Den gamla trädgården” ska äta spenat till exempel får vi först veta hur den ska anrättas, författaren fräser upp bladen, kryddar dem konstfärdigt och stuvar sedan det hela innan rätten serveras i berättelsen. Vi får för övrigt många utförliga recept; romanen liknar emellanåt en koreansk kokbok.

Berättaren heter Hyonu, är en femtioårig politisk fånge och släpps fri efter 18 år i fängelse. Då är det år 2000 och han rör sig kulturchockad i en ny, också politiskt öppnare värld där mycket har förändrats (när Hyonu får se en mobiltelefon tror han först att det är ett vapen).

Ganska omgående tar han emot ett par eftersända brev, skrivna av den kvinna han älskade vid gripandet. Han vallfärdar till det förflutna och uppsöker det hus de bodde i under ett par lyckliga månader och hittar kvinnans dagböcker. De är lika mångordigt utförliga som hans egna redogörelser och rätt lika i ton och stil. Hon berättar om sitt eget liv sedan han greps men minns också sitt tidiga förflutna.

Det är en hjärtskärande historia, en berättelse som har vissa likheter med Madame Butterfly där kvinnans trofasthet är orubblig.

Så till vida är ”Den gamla trädgården” egentligen en kärleksroman även om de älskandes relation varken får växa eller dö. Kvinnan avlider när han suttit inspärrad i femton år (det får man tidigt veta). Men hon meddelar också att han har en dotter (ett tema som nästan kommer bort).

Hyonu är vänsteraktivist och Sok-Yong berättar i detalj om hur det underjordiska arbetet bedrevs och då förvandlas romanen till en handbok i politisk gerillakrigföring. Och när kvinnan far till Öst-Berlin efter ett uppror i Syd-Korea 1987 så får vi en lika ingående beskrivning av exilens natur, toppad med murens fall.

Efter hand blir ”Den gamla trädgården” också en bamsig koreansk historiebok där seklets sista decennier återskapas.

Sok-Yong satt själv under fem år i isoleringscell och även den erfarenheten redovisas med enastående sakkunskap. Bland annat hungerstrejkar Hyonu och författaren förvandlar också det avsnittet till en sorts lärobok, då i konsten att leva utan mat.

Den kolossala utförligheten är ett problem; det är som om författaren räknar med att läsaren ska sätta i gång och bygga de rum han just beskriver och därför behöver alla mått och detaljer. Men så snart han lägger denna orimliga utförlighet åt sidan och börjar berätta om enskilda människor blir texten stark och levande.

Mer läsning

Annons