Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnären som piga

/

Böcker ligger i drivor och travar på mitt skrivbord.

Men ett omslag lyser upp.

Det är handtryckt med guldbokstäver.

Annons

Boken finns i 150 numrerade exemplar.

Jag lyckas hålla undan den från det allmänna kaoset. Viker upp bladen, försiktigt, försiktigt.

För det är ju Claras bok. Konstnären och allkonstnären Clara Salander från Åbo, Paris, Karibien och Umeå, som levt ett spännande liv över hela världen innan hon till slut hamnade i Gävle.

Clara hälsade på i början av sommaren och överlämnade bokkorrekturet, en bunt papper. Ville jag läsa hennes historia om när hon jobbade som kammarjungfru åt operadivan Madam Alda på Long Island i slutet av 1940-talet? Javisst.

Madam Alda är en barsk primadonna som kräver hjälp med att pressa in sig i korsetten (”vid Ladyns ’pull!’ drar man uppåt tills man möter ett visst motstånd vid midjan. Där övergår rörelsen till ett lirkande i etapper, till plagget hamnat på rätt plats”...).

Alda avverkar tjänstefolk på löpande band. Engelsmannen Edward blir bara två timmar gammal som hovmästare.

Kammarpigan Clara stannar dock längre än de flesta i Madame Aldas imponerande residens Casa Mia. Trots att hon, ve och fasa, skramlande serverar gästerna kaffe medan husets härskarinna sjunger en aria.

Unga Clara hinner bevittna otaliga absurda interiörer. De hamnar i hemlighet i hennes skissblock.

Och återberättas nu, mer än 60 år senare.

Men det är först när boken äntligen ligger färdigtryckt i höst som jag inser finessen med helheten. Detta är inte enbart en berättelse illustrerad med författarens egna teckningar utan ett möte mellan litteratur, konst, konsthantverk – och oförmodat wallraffreportage.

Det handgjorda omslaget och omsorgsfulla trycket, textens häpna iakttagelser i chosefri ton, det bevarade vittnesmålet från en annan tid och värld.

Och, inte minst förstås, skissernas schvung och friskhet. Long Island, New York, 1948 i Claras bilder är slit i bykbaljan, är att städa, damma, stryka, stoppa. Och så alla dessa utslitna tjänare som anländer och avreser med resväskan i hand. Några av teckningarna har kolorerats lätt och utsökt.

Jag är glad att jag hinner rädda ”Primadonnan Madam Alba” från att drunkna i bokhögarna.

Den som lyckas skaffa ett av de numrerade exemplaren har en skatt.

Clara Salander gör inget inlägg i pigdebatten.

Men alla som försöker inbilla oss att piga är ett jobb som andra, ska jag hädanefter gärna korsettsnöra ihop från topp till tå.

 

Mer läsning

Annons