Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturanarkisten är lös igen

/

Cv-dillet, ni känner till cv-dillet? Cv har blivit ett modernt mantra. Om man bara skickar sin cv om och om igen, i det fåfänga hoppet att formeln ska öppna den gyllene porten till arbetsmarknaden (dagens sysselsättningsskapande åtgärder ser ut att bygga på ungefär samma grunder som alkemi ) – så är allt lugnt på arbetsmarknaden.

Annons

Den som hittade på att sysselsätta arbetslösa med att producera cv var smart. Några får dessutom sysselsättning som jobbcoacher. Übersmart.

Men Peo Rask överlistar man inte. Han är en motståndskraftig och underhållande författare i norr (Luleå). Hans nya bok heter just ”CV” och visar sig vara en mycket försynt (fast onekligen lite bister) uppgörelse med de hägringar som Arbetsförmedlingen numera har i uppdrag att pyssla med.

”CV” är en samling korta prosatexter vari uppträder ett jag som verkligen anstränger sig för att uppföra sig som jobbcoacherna vill. Att marknadsföra sig själv. Att åstadkomma ett säljande cv.

Men om man inte är så toppen utan bara okej liksom?

Om man inte vill ljuga?

När man kanske dessutom vet att man inte har någon chans ändå. När man försöker antyda att massproduktionen av tvångsansökningshandlingar är ett gigantiskt slöseri med resurser både här och där. Aj aj.

”De sa åt mig att skriva ett CV.

Jag sa att det heter en CV.

Där gick allt fel.”

Peo Rask försvarar rätten att inte passa in i systemet.

Hans bok tillägnas ”arbetsskygga, arbetslösa, sjukskrivna, som inte förmår, som inte är att räkna med. Jag älskar er. Denna lilla skrift är för er, för mig”.

I dag är det uppkäftigt att säga så. Riktigt uppkäftigt.

”CV” fungerar lika effektivt som sagan om Kejsarens nya kläder. Textens röst tillhör en lydig medborgare som tvingas vara olydig för att kunna vara sann mot sig själv.

Jag har tidigare haft stort nöje av Peo Rasks förra bok, diktsamlingen” Kulturnyheterna” – ett lustmord på stockholmsfixerad kultursyn och kulturbyråkrati. ”CV” ger samma befriande känsla.

Han utför anarkistiska bombdåd. Vapnet heter mild ironi.

Och hans cv? Peo Rasks 48-sidiga levnadsbeskrivning som ju trots allt existerar fast inte enligt jobbcoachernas mall utan i form av oppositionell bok. Man borde åtminstone skicka den till kultur- och arbetsmarknadsministrarna.

Mer läsning

Annons