Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lammköttsjakt utan mening

/

Annons

När filmdoktoranden Johan genom föreläsningssalens tristess möter studenten Nadines blick, inleds en berättelse som slutar i en ack så förutsägbar undergång. Johan lever ett på ytan välskrubbat akademikerliv som under fasaden bubblar av begär. Men han är inte den enda som trollbinds av den ”gåtfulla” – förlagets ord, inte mitt – Nadine, som också attraherar den gothiga exknarkaren Amanda som ska rycka upp sitt liv med filmstudier på universitetet. En maktspelens ménage à trois inleds, där den sexuella besattheten och förälskelsen är central men hela tiden frånvarande.

I detta påminner Ulrika Kärnborgs nya roman om Carina Rydbergs självutlämnande verk som också behandlar den maniska kärleken som har liten anknytning till tillvaron utanför, en fantasivärld som pumpas upp inuti hjärnan. Men här draget längre, till erotomani – förälskelsen i en så skruvad skepnad att den projiceras över till kärleksobjektet själv.

Ulrika Kärnborg debuterade skönlitterärt med romanen ”Myrrha” för ett par år sedan, efter att ha gjort sig ett namn som essäist samt som feministisk kulturkritiker. Återkommande i flera recensioner av debuten var frågan om vad författaren har för syfte, och jag måste ställa ännu ett frågetecken i kön efter att ha läst ”Som om”. Vad vill Kärnborg med denna torftiga berättelse om en akademiker på lammköttsjakt?

Själva intrigen har Henrik Langeland skrivit bättre i ”Manuskriptet”, en roman som också berättar om en akademikers förfall efter en förälskelse i en student, som lustigt nog har ett likartat namn: Nadia (jämför med Nadine). Medan Langelands roman är roande, inte minst i sin satiriska skildring av universitetsvärldens futtighet, är Ulrika Kärnborgs märkligt intetsägande, på ett sätt som får mig att förtvivlat stöta kritikerspaden i texten för att hitta fler lager av betydelse, ty endast skiktet om erotomani är för enkelt.

Jag stöter på sten, men kanske gräver jag på fel ställen? ”Män är djur”, skriver hon kursiverat som inledning, men det djuriska ter sig mer som en sorglig byracka än en best, en manlighet fångad av drifternas sirensång och houellebecqsk patetik.

Mer läsning

Annons