Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lindströms röntgenblick... ger Solsidanvibbar

/
  • BETRAKTARE. Fredrik Lindström har röntgenblick för den moderna, urbana, välbeställda svensken.

Annons

Flera av novellerna i Fredrik Lindströms nya samling tycks vara fria fantasier kring människor som han har bläddrat förbi i inredningsmagasin.

Till humorföreställningen ”Ljust och fräscht”, som han gör tillsammans med Henrik Schyffert, bör han ha läst åtskilliga sådana. Han har en röntgenblick för den moderna, urbana, välbeställda svensken som i all sin ängslighet går och väntar på att det riktiga livet ska börja, under tiden som det senaste jobbskatteavdraget shoppas upp som tidsfördriv. Det är den typ av röntgenblick som på flygplatsen kan se den nakna människan under den flashiga businesskostymen.

Titeln, ”När börjar det riktiga livet”, går som ett löst tema genom novellerna, där det just finns en kollektiv känsla av att det riktiga livet pågår någon annanstans, eller längre fram i livet. En medelklassåkomma där ett bekvämt liv har köpts till priset av en diffus känsla av att leva sitt liv i skyddande bubbelplast. Fredrik Lindström visar sedvanlig fingertoppskänsla i sitt val av fenomen att skärskåda.

Vissa av novellerna har drag av ett mer filosofiskt ”Solsidan”, som inledande ”Polackerna” om det välbärgade grannskapets tankar kring de polacker som rustar deras hem, eller ”Gosedjuren” där ett bortskämt barn tvingas välja bort hälften av sina gosedjur som ska skänkas till välgörande ändamål. Ännu större ”Solsidan”-vibbar ger novellen om paret som förtvivlat söker efter en soffa som är ”vi”, en satir över inredningen som personlighet, samt homestaging-betraktelsen där hemmet vid försäljningen sminkas upp så skickligt – med bubbel i kylen, fruktskålar på borden och obducentrent på golven – att säljarna förförs av sina egna fejkade liv och väljer att bo kvar.

Inte sällan finns en ton som påminner om kåsörens, som om novellerna är kåserier som har blivit befolkade. Det är omöjligt att inte höra Fredrik Lindströms röst bakom orden, rentav se honom högläsa sina texter från domarstolen i ”På spåret”.

Under de dagar som jag läser novellerna stör jag också min omgivning med högläsning av en av årets roligaste och mest träffsäkra böcker.

Kanske är det bara för att jag under hösten har läst en bok om Hjalmar Söderbergs novellkonst som jag ser hans närvaro även här. Men jag skulle inte bli förvånad om Fredrik Lindström också har läst den boken. Lindström och Söderberg delar syn på människan, delar ett vemod och en glimt. Stilistiska grepp finns också i den gemensamma kappsäcken, exempelvis när Fredrik Lindström i novellen ”Köpenhamn” placerar handlingen i ett igenkännbart söderbergskt imperfekt.

Frågan är om Fredrik Lindström, med sin känsla för samtidspulsen, kommer att hålla för framtiden på samma sätt som Hjalmar Söderberg. Att jag ens bemödar mig om att ställa den frågan skvallrar om hur högt jag värderar ”När börjar det riktiga livet”. Ekenberg

Mer läsning

Annons