Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lotta Lotass 300

/

Annons

Om jag har förstått det hela rätt, vilket alls inte är säkert, så utkommer Lotta Lotass med sitt senaste prosaverk i en starkt begränsad upplaga av 300 numrerade exemplar. Det recensionsexemplar som finns i min ägo är sobert vitt med boksidor som långsamt måste sprättas upp.

Det är ett sympatiskt projekt – och jag har i bakhuvudet också en intervju med henne där hon säger att just 300 exemplar är vad hon brukar sälja. Boken anländer vitfärgad, med författarnamn och titel i svagt brunt.

Förlagsnamnet lyser helt med sin frånvaro – och det blir så att också själva boken kommer att ingå i hennes anonymiserings projekt. Också det är en välgörande insikt, långt bortom masshysterin av gigantiska upplagor och hets efter massmedial framgång. Det är enkelt. Genom sitt chosefria sätt: producera boken på eget förlag, begränsa upplagan till 300 – så skapar hon också ett slags litterärt statement.

Dikten kommer alltid att vara en outsider. I den nu aktuella ”Sparta” är språket återigen reducerat, nedskalat, närapå som om det rörde sig om scenanvisningar, innehållet skissas fram, antyds, och hennes underbart vackra språk är destillerat närapå till saltkorn.

Lyssna på det här:

”Se, genom mitt bröst löper en åder bruten ur ett främmande slags sten; en sten jag inte känner. Den helade sprickan, rännan som har fästs och gjutits samman, skär genom den kropp av sten, den fasta tyngd som varit jag.”

Det finns personer, platser och händelser som löper fram och tillbaka genom denna språkliga intensiva fuga, det finns en slags existentiell lätthet och tyngd som rullas fram och tillbaka och där det språkliga projektet vilar så tätt intill det dramaturgiska. Det som sker, det sker genom mindre skriftningar i språket, genom en kalejdoskopisk rörelse i samtalet mellan läsare och författare.

Mer läsning

Annons