Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lucia har lidit nog

/

Lucia miste sin far, skildes från sitt livs kärlek, trolovades med en hustrumördare, förföljdes för sin tro och misshandlades till döds – och nu har Agneta Sjödin skrivit en roman om henne. Har inte den stackars flickan lidit nog?

Annons

Agneta Sjödins Lucia är historiens Lucia, och följaktligen har hon ytterst lite med vår tids brandfarliga popularitetstävlingar att göra, förutom att den moderna traditionen med ljuskrona och lussebullar härstammar från den unga kvinnan som föddes på Sicilien år 286 e.Kr. och blev martyr.

Författaren, som tidigare gjort sig känd i litterära sammanhang för new age-flum, följer sin huvudperson från barnsben, missar inte ett tillfälle att beskriva hennes godhet och osjälviskhet. Som medlem i den förföljda, kristna minoriteten, ser samhället inte med blida ögon på hennes välgörenhet som kulminerar med att hon skänker bort hemgiften, efter det att hon blir bortgift med ett lömskt svin och skiljs från sin älskade. Slutet känner vi till: martyrdöden.

Agneta Sjödin skriver naivistiskt, men den barnsliga tonen är inte helt fel i en berättelse om en ung flicka, skildrad i en värld utan moraliska gråzoner. Jag är inte övertygad om att Forum hade kastat sig över ”Ett ljus i mörkret” utan den medföljande, feta känd-från-tv-bylinen. Några kvalitetskorn hittar ändå Agneta Sjödin, i synnerhet i skildringen av de varma men sorgsna familjerelationerna.

Men inte ens Joyce Carol Oates hade kunnat skriva sig runt romanens grundproblem, att det är en story om ett helgon. Lucias gärning som människa är väl beundransvärd, men som romankaraktär är hon värdelös. n

 

Mer läsning

Annons