Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mollys romanbåt blev en modern klassiker

/
  • Grusviksån? Denna dag ingen pansarkryssare i sikte. Molly Johnson ägnade sig åt barn och hem efter sin uppmärksammade debut på 1950-talet. Den litterära karriären uteblev.

Hur känns det att ha skrivit en modern klassiker?

Det är den frågan man vill ställa till Molly Johnson från Hofors.

Annons

Men man får inget svar. Molly Johnson, 78, vill hellre rensa i jordgubbslandet än bli intervjuad.

Hon tycker att andra berättar om hennes författarskap bättre. Som författarkollegan Bernt-Olov Andersson till exempel, som skrivit en kärleksfull text om Molly i tidskriften Provins.

Anna Jörgensdotter har också hyllat henne.

Tidigt i våras var Jörgensdotter en av många gästrikeröster som samlades till en maratonläsning i Sandvikens folkbibliotek. Man läste högt ur ”Pansarkryssaren”.

Det är så den heter, Molly Johnsons stora lilla tunna roman som kom ut första gången 1955, andra gången 1979 – och i dag, 2009, är det dags igen.

”Pansarkryssaren” går inte ur tiden. Förlaget Modernista släpper boken i en gul och vacker nyutgåva.

Tillsammans med andra moderna klassiker. Gun-Britt Sundström, Lars Ahlin, Jan Myrdal, Birgitta Trotzig och Lars Gustafsson har tidigare blivit publicerade i samma serie.

Men det är inte bara en ära, det verkar nödvändigt att påminna om att ”Pansarkryssaren” finns.

”Ingen tycks känna till den när jag frågar, på biblioteket i Sandviken får dom hämta hennes böcker från arkivet, detta fast hon är från Hofors som ligger i grannkommunen”, skrev Anna Jörgensdotter i en artikel i ETC förra året.

Det ska tilläggas att Molly Johnsons författarskap beskrivs med totalt åtta ord på Wikipedia.

Men hon vill som sagt inte gärna göra väsen av sig heller. Har aldrig önskat det.

”Mollys anspråkslöshet hindrar henne som alltid från att berätta hur det egentligen är. Hon vidgår inte ens att ”Morbror Anders” är en stor litterär märkvärdighet”, skrev Arbetarbladets recensent Ulf Jönsson i en artikel här på kultursidan 1984 sedan Molly Johnson gjort ett av sina sällsynta framträdanden, vid ett möte med Forsbackas husmodersförening (!)

”Morbror Anders” kom ut det året, ”Amerika-breven” kom 1989. Efter en mycket lång litterär tystnad sedan ”Pansarkryssaren” 1955 och ”Guje med flätorna” året därpå.

”Hon hör inte till de produktiva gästrikeförfattarna. Det hon skriver är emellertid alltid av den klassen att hon för överskådlig tid kommer att räknas till de svenska författare efter andra världkriget som det finns mest anledning att återvända till”, slog Ulf Jönsson fast.

Och han fick ju så rätt.

Molly Johnson har numera sitt hem i Borlänge. Men hennes stora roman, den som numera kallas klassiker, börjar i hennes barndoms landskap där en pansarkryssare pressar sig uppför ån i dimman mellan fabrikslängorna i det fiktiva samhället Grusviken – inspirerat av bruksorten Hofors.

Det är en mäktig inledning. Till och med en av den svenska litteraturhistoriens mest anslående inledningar, konstaterar författaren/kritikern Anneli Jordahl.

Jordahl är den som presenterar Molly Johnson i ett nyskrivet, eftertänksamt förord till ”Pansarkryssaren”.

Varför är ”Pansarkryssaren” så okänd? Jordahl funderar: Fel tid? Fel sort? ”Pansarkryssaren” var experimentell och samhällskritisk. Dessutom hade litteraturscenen redan en annan ung kvinnlig virtuos som charmade offentligheten – Sara Lidman.

Och ändå är det ”Pansarkryssaren” som aldrig går ur tiden.

”Hela detta förstlingsverk slår an med sin originalitet: en lycksalig lek med ord”, skriver Anneli Jordahl.

Hur känns det att ha skrivit en modern klassiker?

Vi vet i alla fall hur Molly Johnson borde känna sig. Stolt.

Vi vet hur en ny generation läsare borde känna sig över chansen att få bekanta sig med pansarkryssarens fabriksmaskineri. Lyckliga.n

Mer läsning

Annons