Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikkritiker får det inte att stämma

/

Upptakten, eller ouvertyren kanske är ett bättre ord när musikkritikern Erik Wallrup skriver roman, skiljer sig inte från så många andra romaner som försöker bli en del av det svenska deckarundret: En åldrad läkare med naziförflutet hittas död utanför sin ensligt belägna gård, ihjälfrusen. Under kriget var han med om att utföra grymma köldexperiment på fångar.

Annons

Istället för att dundra in med blåljusen och operalyssnande poliser, väljer Erik Wallrup en annan väg och följer läkarens dotter Karolina, hårt präglad av uppväxten med den stränga fadern. Hon reser till Tyskland, blir förälskad, lämnar faderns lik bakom sig, men det förflutnas trådar rycker i henne.

Trots att romanen inleds i ett vintrigt Härjedalen, har texten någonting osvenskt, ja kontinentalt, över sig. Wallrup, som är musikkritiker i Svenska Dagbladet, skriver vackert och kunnigt om musik, som har en stor och naturlig del i texten. Men efter en lovande start tryter engagemanget halvvägs in i romanen när rörelseenergin snabbt minskar. Det finns en intressant kärna med frågor om minnet och glömskan, men runt denna kärna en alltför stor luddighet.

Mer läsning

Annons