Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är farmor fixad också

/
  • Lyckas igen. Helena Henschens  debutbok                    var något utöver det vanliga. I höst kommer en sorts fortsättning.  Foto: Sandra Qvist

Helena Henschens debutbok, dokumentärromanen ”I skuggan av ett brott”, var något utöver det vanliga. Genom att skildra en skandal i sin egen släkt – de von Sydowska morden, där morfar Hjalmar von Sydow en marsdag 1932 mördades av sin egen son Fredrik von Sydow – lyckades Henschen blottlägga en viktig del av svensk historia.

Annons

Fram trädde, på ett delvis nytt sätt, 1930-talets patriarkala överklass med sina strama herrar, kuvade hustrur och krossade drömmar. Texten baserades på brev, dagböcker, arkivmaterial och fantasi. Autentiskt och fiktivt i en egensinnig, stilsäker blandning. Hur följer man upp en sådan debut?

Helena Henschen ombads av sina kusiner att skriva om farmodern, Signe Thiel, men tackade först nej. När Henschen senare satte sig med farmoderns alla sparade saker – brev, dagböcker och fotografier – insåg hon att det ändå skulle bli en ny bok. Nu har den kommit ut.

”Hon älskade” är historien om en kvinna som var eldsjäl i Fredrika Bremerförbundet och dotter till bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel. Miljön är även denna gång stockholmsk överklass, men av ett delvis annat slag än den adliga familjen von Sydow. Familjen Thiel var i slutet av 1800-talet en rik judisk familj med stort kulturintresse; Ernest grundade Thielska galleriet och översatte Nietzsche till svenska. Han var periodvis också den rikaste privatpersonen i Sverige.

Signe (född 1885) växte alltså upp i ett överflöd av pengar, böcker och konst. Hon var en pappas flicka och kunde som få andra kvinnor vid den här tiden kosta på sig att vara bångstyrig och egensinnig. Redan som tonåring intresserade hon sig för kultur och politik, och bland hennes ungdomsvänner fanns Honorine Hermelin och Emilia Fogelklou, blivande eldsjälar i det modernistiska, pionjärfeministiska Fogelstadförbundet.

Pedagogen och författaren Ellen Key blev tidigt en viktig inspiratör och förebild. Den unga Signe följde med på en av hennes föreläsningsturnéer där Key utmanade tidens etablissemang med att öppet tala om fri barnuppfostran och fri kärlek. Böckerna ”Barnets århundrade” och ”Livslinjer” skapade stormiga debatter. Var verkligen kvinnor och barn kapabla att själva välja sina liv? Nej, menade många vid förra sekelskiftet.

Men Signe omsatte flera av Keys radikala idéer i praktisk handling, något som gav henne ett intressant men stormigt liv. Hennes första äktenskap slutade med vårdnadstvist och makens självmord och det andra giftermålet (med upptäcksresanden och läkaren Folke) resulterade i fem barn och en ny, uppslitande skilsmässa. Den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt blev sedan Signes stora kärlek – men aldrig hennes make. Signe, Oskar och hustrun Cécile levde i en märklig, men på något vis ändå fungerande triangelrelation: hustrun accepterade motvilligt älskarinnans ständiga närvaro. Så höll det på i årtionden.

Men ”Hon älskade” är inte bara en berättelse om ovanlig kärlek, utan också en historia om Sverige under andra världskriget. Signe var aktiv i Tisdagsklubben, en stockholmsbaserad motståndsrörelse som kartlade nazistsympatisörer i hela landet. Det var tidvis ett mycket riskabelt arbete: under kriget var den svenska huvudstaden en frizon för spioner från samtliga stormakter. Men Signe gjorde ändå vad hon kunde för att hjälpa de judar och oppositionella som blivit kvar inne i Nazityskland.

”Hon älskade” är alltså en livsberättelse som skär rakt igenom det tidiga 1900-talets svenska historia. Här finns två av förra seklets viktigaste skeenden: den kvinnliga frigörelsen och Sveriges undfallenhet under kriget. Henschen belyser ett hörn av historien sedd genom ett temperament, för att nu travestera Émile Zolas berömda formel.

Eftersom detta är fiktion med dokumentära ambitioner ställs man ibland inför frågan: var det verkligen så här det gick till? Det känns så, även om porträttet av farmor Signe ibland blir väl vördnadsfullt. Men levande är det likväl. Det är som om tidiga 1900-talet var alldeles nyss.

Mer läsning

Annons