Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu har de blivit exklusiva

/
  • Hur gör dom? Maria och Jan Berglin avslöjar glimtar ur den gemensamma skapandeprocessen.

Annons

Med minnet är det så fint inrättat att saker faller bort. Tänk om man hade lagrat alla matköpslistor de senaste tio åren eller dagsfärgen på babybajs.

Glömskans gudagåva kommer till pass när serietecknarparet Berglins nu ger ut tio års samlade verk i bokform under titeln ”Bronto Berglin”. Man får ha lika roligt en gång till. Och länge. För det är som hörs en redig volym, designad vackert grå med silvertryck.

För första gången (efter 17 böcker) ryms teckningarna mellan hårda pärmar. En jubileumsbok! Vilket gör upphovspersonerna lite smått exalterade – fast antagligen också nervösa. Tidens obönhörliga gång är ju ett av deras återkommande teman: kroppens häng och dess plötsliga intresse för Allsång och Antikrundan. Tecken i tiden är ett annat: millenniumhysteri, räkmackegenerationen, atkinsdiet och nanoteknik. Redan 2004 anas för övrigt vart samhället är på väg – under rubriken ”Vår dagliga ondska” står valet mellan utveckla-dig-själv-kurser och cyanidkapslar…

Eftersom Jan och Maria Berglin är Gävlebor känner vi kanske igen oss lite extra. Insändare och notiser ur lokaltidningen är ofta inspiration och inklistrade i rutorna.

”Bronto Berglin – samlade serier 1999–2008” (Galago) innehåller de så kallade fyrrutingarna – skämtsamma betraktelser ur vardagen – som publiceras i framförallt Arbetarbladet och Svenska Dagbladet. Även en aldrig tidigare publicerad sådan, specialbeställd av Utrikesdepartementet men som uppenbarligen gav myndigheten kalla fötter.

Vi lever och åldras med våra serier, konstaterar Berglins i förordet: ”Barnfamiljens fokus på borttappade lucianattlinnen och föräldramöten har ersatts av problem med tonåringar som inte svarar på sms och ungdomsarbetslöshet”.

Även om de försäkrar att serierna är långt ifrån självbiografiska bjuder paret på sig själva genom bokens inledande inblick i arbetsprocessen. Den visar sig bestå av mycket kaffe (Jan), flabb och en påstådd lättja:

”– Är det inte dags för lunch nu?

– Joo… och sedan kaffe.

Men sen jävlar börjar vi!!!”

Fotnot. På Arbetarbladets kultursida medverkar Berglins även – till exempel just i dag – med serien ”Far&jag”.

Mer läsning

Annons