Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oåtkomligt

/

Männen på omslaget sorterar post, hanterar ord. Ord i kuvert, skyddade, onåbara.

Annons

Ser till så de hamnar rätt. Brev upptar mina tankar. Välformulerade. Ibland skrivna för att imponera, ibland beröra, rent av förändra. Kärleksbrev. Man läser om och skriver om tills det passar. Man vill inte att orden ska hamna fel, misstolkas. Men vad händer då med innebörden? Uttrycket? Ord är ett ansvar. Vad händer om orden förlorar sin ordning? Om det inte längre går att fjättra dem? Kan vi fortfarande förstå varandra – nå varandra; i ett kaos av ord, kommer vi ändå fram till det vi vill säga, kommer vi kanske rent av närmare?

I Elise Ingvarssons andra diktsamling, ”Ett förslag”, är det som att ju mer jaget försöker strukturera, desto svårare blir det att reda ut och begripa. Dikterna fylls utav tvekan: vad menar jag?, jag kan inte, nej jag menar, det är också en fras, jag har glömt. Det är som om orden så hårt försöker anpassas att de till slut måste ramla omkull, ställa sej mot varandra, rasa och rusa – det finns inga hinder, ändå finns hindren där hela tiden.

Men det är verkligen inte bara förhållandet till orden som dikterna handlar om, snarare förhållandet till det/de bortom orden. En kärleksrelation, en världssituation. Det stora och komplicerade som orden försöker definiera. Livslängtan är ett sorts tema. Längtan efter allt Allt som genom att benämnas blir vagt, otillfredsställande. Ordet tycks skymma livet – hur spränger Livet fram; som kraft, utanför – eller inuti – formuleringen? Jag tänker att jag bara skulle behöva/vilja skriva allt/Allt, så som det är/Är.

Förslaget är att se en annan ordning för ord – och i det kunna se en annan ordning för människa, värld. Den inledande diktens uppdelning mellan maskin/hand läser jag som en metafor för samhälle(ordning/struktur)/människa (gränslöst behövande). Maskinen tål inte för mycket av undantag, eller Värde. Ingvarsson kommer åt/kommer inte åt, nåt jag längtar efter att komma åt/efter att inte komma åt, men ibland blir det svårt att separera viljan från tricksen, innebörd från uppsåt, hand från maskin. Det är förmodligen också meningen. Så Släpp Allt Till slut Lilla Apa.

Mer läsning

Annons