Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och här är en ung journaliststudent

/

Show don’t tell. Det var mer än en lärare som klämde ur sig de orden när jag gick på journalisthögskolan i Göteborg (JMG som den heter) och vi hade textkritik. Show don’t tell. Berätta inte precis allt rakt på sak hela tiden, utan visa det istället. Det är svårt, ska sägas.

Annons

Journalisten Carin Hjulström, som måhända också gått på JMG och hört de där orden, lyckas inte alltid. I hennes bok ”Finns inte på kartan”, om journaliststudenten Frida som mot sin vilja hamnar på minsta lilla lokalredaktionen långt in i mörkaste Småland när hon ska göra praktik, berättas det en hel del. Redan i bokens inledning funderar Frida över sin relation med kursaren Peter som har kvällstidningsdrömmar och är övertygad om sin egen förträfflighet och hur svårt det är för henne att fatta egna beslut nu när han sagt att hon kan lägga sitt liv i hans händer. Till exempel.

Och nej. Vi behöver inte tänka speciellt länge för att fatta att Frida har en dålig relation och att hon kommer att komma underfund med det därborta på lilla lokalredaktionen.

Men så är ”Finns inte på kartan” heller ingen bok med stora litterära pretentioner, utan snarare ett försök att skriva chick litt på svenska enligt mallen ung kvinna med fel och brister (alltså helt mänsklig) råkar ut för saker som får henne att omvärdera ett och annat i livet och bli lycklig.

Och lyckas man bortse från alltför mycket ”tell” istället för ”show” och de Pollyanna-präktiga drag som Carin Hjulström försett sin Frida med, så är ”Finns inte på kartan” en lagom underhållande bok om livet på den borttynande landsbygden och hur en ung kvinna omvärderar ett och annat och blir lite mer vuxen och lycklig.

Mer läsning

Annons