Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oklar sjukdomsbild

/

Annons

Hur mår romanen? Den frågan leder in i det nya numret av 10-tal. Om romanen nu inte är vad den kunde vara, är det då så konstigt, när den ideligen är upptagen med att dra ner byxorna för att ta emot termometern?

Dan Jönsson efterlyser mer arbetslivsskildringar; Anne Swärd, Sigrid Combüchen och Mara Lee intervjuas om ”klimatet för den svenska prosan”; och Frankrikes litterära bad boy Michel Houellebecq får bre ut sig över flera uppslag, en ganska onödig och översatt repris från Paris Review.

Mest intressant är att Stefan Helgesson låter ”Mad men” köras igenom debattkvarnen ännu en gång, serien om 60-talets reklamvärld som en modern ersättning för romanen.

Roligast för oss att läsa är numrets debutant, Arbetarbladets medarbetare Stefan Westrin, som skriver en novell med utgångspunkt i Sandviken som via Island och en lång resumé av ”Korpen flyger” hamnar i landets prekära ekonomiska situation efter finanskrisen. Vi ska inte recensera novellen, annat än med orden att den lyste upp i ett ganska jämngrått nummer av 10-tal.

Romanens sjukdomsstatus får läsaren inte någon större klarhet i. Efter att ha läst otaliga exempel ur den unga litteraturen under senare år, är åtminstone min diagnos inte hög feber. Nej, om romanen har problem är det snarare en för låg kroppstemperatur.

Mer läsning

Annons