Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om en känslans tigerkaka

Nyligen fick jag höra att en av mina vänner skjutit sin förra flickvän och sig själv, med flera vapen och många skott.
Jag gräver bland minnen. Vem var han? Hur kunde han bli så... ja, vad blev han? Att detta rymdes i honom! Och alla barnen...
Jag undrar vad som kan kallas kärlek. Vad som är sjukdom.

Annons

Några dagar efter telefonsamtalet, efter att förtvivlan och sorg förts till mig över berg och dalar, öppnade jag Jörgen Gassilewskis bok "Kärleksdikter".

I små, hårt avgränsade fyrkanter har han bakat ihop utbrott av innerlighet och avsky. Som sms! I samma ruta kärlek och hat. Motsatser? Naturligtvis inte, det vet vi, likaväl som att skratt och gråt ligger nära varann. Men det är en sak att veta, en annan att förstå. Gassilewski:

”I åtta år. En evighet, nästan en tredjedel av mitt liv. Har jag gett dig. Lämna mitt liv. Nu. Jag älskar dig.” I en annan ruta: ”Jag hatar dig för att jag har låtit mig själv falla för hårt den här gången. Det finns orsaker till att jag fortfarande pratar med dig: jag älskar dig.”

Hatkärleken är som tigerkaka, men med starkare saker än choklad och citron. Gassilewski bollar med trikloretylen, ett livsfarligt lösningsmedel. Han skriver nexus, jag slår upp det i latinlexikonet: Hopfogning, omslingring, skuldförbindelse och till och med skuldfångenskap. Kanske vad vi kallar kärlek.

Dikternas rörelser mellan frigöring och fångenskap kan gälla andra relationer än de mellan vuxna i en skilsmässa. ”Jag hatar dig för vad du gjorde mot mig. Jag var bara ett barn”, står det i den första rutan. Och andra rutor är väldigt tonårsaktiga.

Ibland har ord fallit ur ramen och hamnat längst ned på sidan. Flera uppslag är som stjärnhimlar eller snöfall, med ord som ensamma bloss i exakta banor, eller ord upplösta i stavelser. Här är igen trikloretylen, med bokstäverna vitt utspridda. Sedan igen, rutorna: ”Jag älskar dig. Men oss blev det givet, att ingenstädes få ro.”

Sms:aren är kaotisk innanför fyrkanten och skyller ifrån sig, men diktaren är strikt ordningssam. Jörgen Gassilewski prövar de krafter som leder till liv och till död, till närhet och avstånd.

Jag använder hans ord på det utvidgade självmordet, men samtidigt på min egen ambivalens i kärlek. Det är Gassilewskis konstnärsskap. Han får den avskyvärda, förvirrande dikten att handla om mig själv.

Mer läsning

Annons