Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om godheten (1988)

”Om godheten” är en moralfilosofisk undersökning, som på typiskt kyrklundskt vis tar avstamp i såväl biologi som klassisk mytologi.

Annons

I denna korta kärnfulla och spirituella litterära essä ryms både betraktelser över serietidningarnas stereotypa onda vetenskapsman, snårig analytisk anglosaxisk filosofi och kortare själbiografiska avsnitt.

Men ett slags uppsluppen brutalitet tvingar Kyrklund läsaren att vrida och vända på begreppet godhet, och fråga sig om det verkligen är så oskyldigt som det verkar. Han beskriver godheten utifrån dess biologiska grund, och framhåller att den ursprungligen utsträcktes till flocken.

En typisk episod handlar om en varg som hjälper en åldrande flockmedlem genom att döda en ylande vargunge ur en annan flock. Att Kyrklund anser att vi bör minnas att vi också är flockdjur är tydligt.

Kyrklund beskriver hur flockmoralen under historiens lopp utvecklats, men i hans litterära universum är utveckling inte nödvändigtvis ett steg från ett dåligt stadium till ett bättre.

Nej, han konstaterar bara att godheten blivit en abstrakt princip, en närmast tvingande princip. Alla människor anser att de är goda, åtminstone de som vill utöva ett inflytande, och man måste åberopa godheten för att starta ett krig.

När man läser ”Om godheten” (1988) är det svårt att bortse från att den är skriven efter förintelsen och före sovjetkommunismens sammanbrott. Kyrklunds svartsyn och skepticism kan upplevas som överspänd och främmande i vår mindre våldsbenägna och mer fria värld.

Om han levde skulle han kanske påpeka att var femte människa fortfarande lever i en kommunistdiktatur, men att vår godhet uppenbarligen ännu inte utsträcker sig till ett så främmande folk som kineserna. Han är lika aktuell som någonsin.

Mer läsning

Annons