Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappa kan också ha höga klackar

/

Kan man bli för "politiskt korrekt" som barnboksförfattare? Vi pratar med Kristina Murray Brodin, vars bok "Var är pappas skor?" kommer ut precis nu.

Annons

Kristina Murray Brodin flyttade till Kungsgården som åttaåring, gick i låg och mellan där, högstadiet i Storvik, gymnasium i Sandviken, lärarhögskola i Gävle. Nu bor hon sedan många år i Stockholm men har stuga i Torsåker så hon har inte helt släppt kontakten med sin gamla region.

Det var hennes arbete som pedagog som gjorde att hon började skriva böcker en gång i tiden. Hon jobbade med barn i låg- och mellanstadiet som var nya i Sverige och skulle lära sig svenska, men hon tyckte att alla läromedel som fanns var otroligt tråkiga.

– De fick lära sig substantiv och verb och adjektiv, men då var det saker som dyr eller billig, eller lång eller kort, det var aldrig något som hade med känslor att göra.

Oftast var det bildsatt med svenska kärnfamiljer - mamma, pappa och två barn - på landet, i en röd stuga.

– Det var inte så det såg ut för de barnen jag hade. De bodde i förorter, säger Kristina Murray Brodin.

Hon började författa egna läromedel, där hon tog sin utgångspunkt i känslor, för att barnen skulle kunna känna igen sig och känna sig delaktiga, säger hon. Och hon skildrade också de miljöer som var naturliga för dem, vilket hon fortsatte med i lättlästa böcker för nybörjare i svenska.

Numera jobbar hon med mindre barn, ett- till treåringar i förskolan.

– Jag hade aldrig kunnat ana att de kan så mycket! Jag har förstås barn själv, men jag hade på något vis fått för mig att det var just mitt barn som var speciellt, men de är kompetenta i alla lägen, säger hon och fortsätter:

– Alla kan kanske inte prata så bra, men de förstår precis vad man säger. Och empatin: om någon ramlar kommer en ettåring och drar upp och klappar om, det trodde jag först att man måste vara äldre för. De är väldigt intresserade, vuxna kan få dem intresserade av vad som helst!

I och med att hon bytte miljö i arbetet ändrades också hennes böcker. Hon inspireras av de barn hon har omkring sig.

Det finns alltid med en mångkulturell miljö i bilderna, och andra små detaljer som man kanske inte är så van vid, någon som sitter i rullstol, eller en ensam pappa. I den nya boken har pappa högklackade skor när han går på fest, och en annan mans skor i hallen.

– Det kan låta som att allt är tråkigt PK hela tiden, men för mig handlar det inte om att pojkar inte ska få leka med bilar, eller flickor inte få leka med dockor. Jag vill inte ta bort någonting, men jag lägger gärna till, utökar.

Kristina Murray Brodin berättar att hon fick ett blandat mottagande för sin förra bok "Prinsessan Victoria".

– Några tyckte den var jättebra, men någon tyckte att den var alldeles för "politiskt korrekt". Den handlar om en flicka som möter en uteliggare och tar henne på allvar. Den flickan var också mörk i huden. Och bodde med sin pappa. Så det fanns väl flera saker som de lade ihop där, de som var kritiska.

Blev du ledsen av den reaktionen?

– Nej, jag tyckte det var rätt kul. Det är ju egentligen roligast när folk tycker lite olika.

Har du blivit försiktigare efter det, så att du inte använder lika många PK-markörer i en och samma bok?

– Haha, nej. Jag bara skriver på, jag tänker inte på det. jag jobbar ju i ett område med alla typer av familjer och alla olika färger, så det vore konstigt om jag inte skulle använda mig av det. För skulle det vara svårare att skriva en bok där alla var rosa prinsessor och ingenting var annorlunda. Det får hellre vara lite blandat.

Mer läsning

Annons