Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappa var inte den ni trodde

/
  • Far och son. Stig Claesson – författaren Slas – och Nils Claesson som skrivit ett bittert men trots allt kärleksfullt porträtt av sin pappa.

Ännu ett fadermord i litteraturen och så stort intresse har detta väckt att bokens första upplaga är slutsåld redan innan den kommit ut.

Annons

Det är Nils Claesson som skriver om sin berömde far Stig, Slas kallad, och han är inte nådig. Nils ser på sin far från visst avstånd – eller kanske använder han sin nästan brutalt lakoniska text till att skapa det där avståndet. Det är som om han inte vill komma den supande och barnsligt självupptagne fadern nära. Som om han anstränger sig för att inte bry sig om honom.

Ändå är Nils närvarande för fadern när denne blir gammal och sjuk. Då kommer Nils farande, tar hand om och ordnar allt för Stig.

Nils Claesson har ett tydligt behov av att klä av sin far den hyllade Slas-rocken och visa att under den döljer sig en rätt ömklig figur. En man med gammaldags patriarkala ideal – far ror och mor är rar, typ – som han tillämpar på sin familj, ibland rentav terroriserar den med.

Stig super och knaprar piller. Stig dricker sig bort från ansvaret för sina barn och flyr in i alkoholen för att slippa se tillvarons svarta sidor i ögonen och tackla dem.

I gengäld är Stig nykter och disciplinerad i sitt arbete. Skriva, rita, måla, allt sånt gör han med allvar och precision. Där smiter han inte. Han kan sitta i dagar och fila på formuleringar, berättar sonen.

Och allt som Stig är med om eller blir vittne till i livet omvandlar han till konst. Det är det som sonen kallar ”blåbärsmaskinen”.

Lika mycket som om fadern handlar Nils Claessons bok om ett barn som tvingas vara vuxen i förhållande till en supande och ansvarslös förälder. Han måste alltid hålla ett öga på honom, parera eventuella attacker, finna sig i att plötsligt bli övergiven (när fadern ballar ur) och att ha vuxen-hemligheter ihop med honom.

Dessutom hamnar de tre barnen i kläm mellan två starka föräldrar som är olyckliga med varandra.

Stig är gift med Taki som kommer från det fransktalande Quebec. Hon är temperamentsfull och kompetent men tvingas alltför länge in i en hemmafruroll som hon inte trivs med. Stig däremot trivs med att ha en hemmafru.

Ganska snart skaffar sig Stig en andra kvinna som han lever ett parallellt liv med. Men det dröjer länge innan Stig och Taki skiljer sig. Långt efteråt gissar sonen att den fördröjningen beror på barnen.

Nils Claessons livsberättelse är alls inte ovanlig och möjligen kan jag tycka att han gömmer sig själv bakom alltför många anekdoter om faderns tillkortakommanden. Nånstans i boken säger han att det disharmoniska livet i den claessonska familjen satt spår. Men han undviker att berätta vilka.

Nils gör sig synlig i boken som rapportör snarare än som medagerande.

Han skriver lite åt Slas-hållet, korta meningar, kärvt, inlindad humor. Men undertexten är svår att upptäcka. Man kan ana en stark bitterhet över en skadad barndom. Och av sonens handlingar kan man förstå, snarare än läsa in i boken, en kärlek trots allt.

Mer läsning

Annons