Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patos med z

/

Annons

Om man enbart tänker på Liza Marklund som en av Sveriges deckardrottningar, då tänker man fel. Hon är journalist och hennes krönikor, i framförallt Expressen, genom åren vittnar om ett stort patos, personlig drivkraft, äkta engagemang.

Nya boken ”Nya röster sjunger samma sånger” (Piratförlaget) samlar ett urval av dessa texter. Som handlat om terrorism och hiv-smittade barn, om fildelning, Bert Karlsson och Sarah Palin, men inte minst kvinnosaken. De ger också samtidigt en bild av människan Liza Marklund.

Hon blir tillfrågad hur det är att bli intervjuad, istället för att intervjua andra; ”tänk om jag skulle ge ett uppriktigt svar för en gångs skull?”, funderade hon i en krönika som hon aldrig vågade publicera. Här görs det.

”Du och dina jävla kvinnor! Att du aldrig ger dig!”, gastade en redaktör en gång. ”Det säljer inte, ingen bryr sig”.

Svaret, då som nu, blir:

”–Jag tror du har fel, jag tror folk bryr sig. Och jag tänker inte ge upp”.

Jag kan önska att Liza Marklunds skriverier bottnade i någon sorts samhällsanalys. Men jag kan inte låta bli att beundra exemplariskt formulerat jävlarnamma. Norrbottens Liza Marklund har så mycket skinn på näsan att det räcker till en hel renhud.

BJ

Mer läsning

Annons