Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poesi i cruisingspår

/
  • Hon BESTÄMMER. Anna Hallberg är ny medlem i juryn för Borås tidnings debutantpris och aktuell med lyriksamlingen ”Colosseum, Kolosseum”.

Annons

När det blev folkstorm kring Säters slogan ”Jag är tokig i Säter”, svarade kommunens representant med att beslutet hade förankrats ända upp i landstinget. Kanske var det inte så smart försvara en ordlek genom att skylla på landstinget, denna förhånade koloss?

Säters hospital är en jättestruktur i Anna Hallbergs fjärde diktsamling ”Colosseum, Kolosseum”. Barndomens trakter har trängt sig in i ett författarskap, som hittills i huvudsak utspelats i storstaden.

Vet man litet om psykiatrisk vård i det nära förflutna, så är det lättare att hänga med i bokens centrala diktsvit, där Hallberg sömlöst blandar rutiner och företeelser på hospitalet med slavarnas och gladiatorernas arbete på amfiteatern Colosseum. Metadonhatten är ett exempel, stråhatten som användes för patienter som blev ljuskänsliga av medicineringen.

Dikten handlar om bördor tyngre är stråhattar, om kollektivt buren ensamhet. Den är också en övning i att läsa historien i ”valv efter valv efter valv efter valv”. Andra sorters valv än i Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar, vill jag tillägga. Hans öppnar sig inåt, hennes stänger in.

Gemensamt för Rom och Säter är att de kolossala byggnaderna, som dikten säger, utstrålade samhällets makt och styrka och statens ansvar. Vad är det för poesi? Eller detta: ”När Säters hospital öppnades 1912 med 830 vårdplatser hade staden 1 000 invånare”. Det är inte poetens ord, utan hennes fynd. Som tidigare klipper Anna Hallberg och sätter ihop som det passar. Ja, det passar!

Det är en teknik (med rötter i 60-talspoesin) som flera använder. Hon gjorde det i ”På era platser” redan 2004, men den mest utpräglade collageboken ”Mil” utkom 2008, samma år som Lars Mikael Rattamaas flödande klippbok ”Mallamerik, mallammer, malameri...” Hans titel fortsätter i det oändliga, och han anger på omslaget vilka samtida poeter mixen kommer ifrån. Anna Hallbergs nya boktitel ser dessutom ut som en replik till hans ramsa. ”Colosseum, Kolosseum”.

Läsningens arbete skrev Anna Hallberg om när hon som Dagens Nyheters kritiker tog sig an Jesper Svenbros poesi. ”Den alldeles särskilda lycka som finns i läsningens arbete”. Pröva den lyckan vid läsningen av en annan diktsvit, en orgie i allitteration:

På sidan 67: ”svänger och slår sprucken swing i stjärnor saltkorn stickor” och på sidan 65: ”skriva skarv skriva skrap skriva skulorna som skär cerise skarpare sår”.

Som synes är det ljuden som fräser ifrån. Det är vackra ord som citronfjärilsvinge och svanhalsens sträckning, hemska begrepp som sprängda spädbarn och slitsade slidor, och vardagliga företeelser som snabbmakaroner och sportsändningen.

Sammanfattningsvis ytterligare ett citat: ”slirar i såsen i sargen i smutsen”.

Här är Hallberg tillbaka i debutens ”Friktion” (2001) då hon medvetet valde klang framför innehåll. Det svänger, men nu mer meningsfullt.

Det gummiaktiga, svarta omslaget, i egen sofistikerad design (med Martin Högström) är raka motsatsen till det sköra, perforerade kring ”Mil”. Vad ska det betyda? Jag tänker på spåren efter en cruising i Dalarna.

Anna Brügge

Mer läsning

Annons